Brunello di Montalcino var, tillsammans med grannkommunens Vino Nobile di Montepulciano, det första vinet som kvalade in i den högsta kvalitetsklassen DOCG efter att Italien fick en ny vinlag 1963. Vindistriktet ligger på en solitär höjd i södra Toscana, krönt av staden som gett området dess namn. Druvsorten är Sangiovese, men i en egen, genetisk klon som anses ge vinet unika kvaliteter. En klassiker i alla avseenden, med andra ord.
Detta är förvisso den billigaste brunellon på den svenska vinlistan, men det är inte priset, utan kvaliteten, som gör detta till ett suveränt köp. Årgången är dessutom av högsta klass och ska jag sammanfatta det hela så vill jag påstå att detta är ett stort vin med en liten prislapp.
Ögat lockas först av en gnistrande rubinröd nyans, så vacker att smaklökarna genast ställer sig i givakt. Doften öppnar sig fint med en djup, klassiskt välbyggd och djupt koncentrerad profil i både druv- och ursprungstypisk stil med fin frukt och en liten, knäckig fatkaraktär runt en frisk, skalpräglad ryggrad. Smaken är stram och bara i början av en lång och lyckosam levnadsbana där en varm eldighet skapar den försoning som frukt- och garvsyra kräver.
Även detta vin går utan tvekan att lagra, säkert tio år, men kan också njutas nu, bara du inte serverar det alltför svalt. Att ge det någon timmes andningspaus genom dekantering öppnar också för en snabbare utveckling i glaset och till klassisk matlagning, både ur det italienska, franska och övriga Medelhavsköket (gärna grytstekar som bakats långsamt under tättslutande lock i ugnen, med rostade rotfrukter, potatisklyftor och en simmig steksky), har du här ett fulländat ackompanjemang.