Sangiovese

Sangiovese är Italiens mest odlade druva och själva hjärtat i den italienska vinkulturen. Namnet är ett av de mest dramatiska i vinvärlden och kommer från latinets Sanguis Jovis, vilket betyder Jupiters blod. Det är ett namn som skvallrar om druvans karaktär; det här är inga mjäkiga saftblandningar, utan viner med liv, nerv och en tydlig röd färg. Smakmässigt skiljer den sig ganska mycket från de mjuka och fruktiga vinerna från Nya världen. Sangiovese är stoltare och mer rustik med en tydlig smak av surkörsbär, torkade örter och ofta en unik ton av tomatplanta eller teblad. Det är en druva som smakar som det italienska landskapet doftar.

Det som kan vara förvirrande för många är att Sangiovese har så många olika ansikten. I distriktet Chianti i Toscana är det basen i de klassiska röda vinerna som vi förknippar med rödrutiga dukar och halminbakade flaskor. Här är stilen ofta frisk, syrlig och bärig. Men bara några mil söderut, i byn Montalcino, byter druvan skepnad och kallas för Brunello. Där är klimatet varmare och reglerna hårdare, vilket skapar Brunello di Montalcino, ett av världens mest kraftfulla, dyra och lagringsdugliga viner. Det är samma druva, men två helt olika upplevelser i glaset.

På 1970-talet hamnade Sangiovese i centrum för en revolution som skakade om hela vinvärlden. En grupp vinmakare i Toscana tröttnade på de gamla, strikta vinlagarna som tvingade dem att blanda i gröna druvor i sina röda viner. De bestämde sig för att bryta mot reglerna och började blanda sin Sangiovese med franska druvor som Cabernet Sauvignon, eller göra viner på 100 procent Sangiovese lagrade på nya ekfat. Dessa viner kallades för Supertoscanare. Eftersom de bröt mot lagen fick de till en början bara säljas som enkelt bordsvin, men de smakade så fantastiskt att de snart blev dyrare än de finaste årgångsvinerna och tvingade Italien att skriva om sina vinlagar.

När det kommer till mat är Sangiovese en mästare, särskilt när det serveras italienskt. Druvan har en naturligt hög syra, vilket är nyckeln till dess framgång vid middagsbordet. Tänk på den klassiska italienska tomatsåsen; den är syrlig. Om du dricker ett mjukt vin med låg syra till den, kommer vinet att smaka platt och tråkigt. Men syran i Sangiovese möter syran i tomaten perfekt. Det är därför en Chianti smakar som allra bäst till en pizza eller en pasta Bolognese. De lite kraftigare vinerna, som Brunello, har dessutom strävhet nog att ta sig an en rejäl Bistecca alla Fiorentina, den berömda toskanska T-bensteken.