Nebbiolodruvan har på senare år fått en kultstatus av oerhörda mått och då allra mest när det gäller barolo och dess syskonvin barbaresco. Själv har jag alltid tillhört beundrarskaran, även när dessa viner ansågs som det mest tjuriga du kunde hälla i ett vinglas. På den tiden var vinerna lika sträva som sandpapper och krävde både tillvänjning och en erfarenhet utöver det vanliga.
Druvsorten är i sig ett unikum, fast i dag förädlas den till kvalitetsvin med betydligt större kunskap, hårdare styrning och exaktare metoder i både odling, skörd och vinifiering. Här har du ett viktigt skäl till dess nyvunna stjärnglans i bredare kretsar. Och det utan att nebbiolodruvans grundegenskaper gått förlorade i ett kommersiellt töcken.
Tilläggas ska att Nebbiolo är en druvsort som ställer höga krav på vinböndernas tålamod, inte minst med det klimat som råder i de piemontesiska vingårdarna. Det är inte alla som lyckas, men smakprovet här uppfyller de klassiska nebbioloidealen väl, från den läckert ljust, tegelröda färgen till doften, smaken och dess efterklang.
Trots sin relativa ungdom bjuder det redan en klassisk bouquet med toner av jordgubbar, hallon och slånbär som ackompanjeras av en lite rotfruktsknäckig, lädertonad nyans med inslag av dofter som du kan känna på en höstpromenad i lövskogen. Smaken är lika klassisk den, med omedelbara tanniner som lägger sig på tänderna, men som till mat höjer smakupplevelsen trefaldigt. Här finns samma bärighet och samma insmickrande rotfruktssötma som balanserar det motsträviga och gör smaken sammansatt, elegant och nyansrik i ett tredimensionellt perspektiv. Som matvin betraktat är det förträffligt till både mörkt kött, marinerade grytstekar, vilt och fet fågel och förtjänar utan tvekan och med stor självkänsla sin plats i den högsta italienska kvalitetsklassen DOCG: Denominazione di Origine Controllata e Garantita.