Vinbegreppet Valpolicella har fått lida för den uppsjö av förenklade ripassoviner som dränkt den svenska vinlistan sedan millennieskiftet. Det är synd! Dels därför att valpolicella i grunden står för ett helt annat och ytterst trevligt rödvin, dels för att ripasso seriöst utgjord inte alls är att förakta. Så skönt att då få rekommendera en valpolicella av historiskt slag: välgjord, underbart lättdrucken och ytterst matvänlig till ett pris som sätter många andra rödviner i skuggan. Bakom etiketten står Marilisa Allegrini, en av Valpolicellas (och Italiens) stora (och sturska) vinprofiler med tveklös auktoritet.
Karaktären är skolboksmässig. Körsbärssaftig, charmerande och fräsch med en aptitretande kombination av bär och kärnor. Det enda som avviker från den historiska vägen är en liten, men tydlig ekton. Den, å sin sida, är en eftergift helt i tidens anda. Att namnet rymmer tillägget Superiore garanterar att druvorna kommer från Valpolicellas centrala och högst rankade del – dess hjärta, om du så vill, och nog är smaken så hjärtlig den kan bli.
Druvblandningen är klassisk: sju tiondelar Corvina, en fjärdedel Rondinella och så den karaktärsfulla Oseleta upp till kanten av jäskaret. Resultatet blir förvisso lätt, men knappast blygt. Tvärtom är detta ett rödvin som klarar det mesta som bjuds i både kött- och fiskväg. Kort sagt, ett husvin som aldrig sviker!