Allegrini Valpolicella Superiore 2021

Vinbegreppet Valpolicella har fått lida för den uppsjö av förenklade ripassoviner som dränkt den svenska vinlistan sedan millennieskiftet. Det är synd! Dels därför att valpolicella i grunden står för ett helt annat och ytterst trevligt rödvin, dels för att ripasso seriöst utgjord inte alls är att förakta. Så skönt att då få rekommendera en valpolicella av historiskt slag: välgjord, underbart lättdrucken och ytterst matvänlig till ett pris som sätter många andra rödviner i skuggan. Bakom etiketten står Marilisa Allegrini, en av Valpolicellas (och Italiens) stora (och sturska) vinprofiler med tveklös auktoritet.

Karaktären är skolboksmässig. Körsbärssaftig, charmerande och fräsch med en aptitretande kombination av bär och kärnor. Det enda som avviker från den historiska vägen är en liten, men tydlig ekton. Den, å sin sida, är en eftergift helt i tidens anda. Att namnet rymmer tillägget Superiore garanterar att druvorna kommer från Valpolicellas centrala och högst rankade del – dess hjärta, om du så vill, och nog är smaken så hjärtlig den kan bli.

Druvblandningen är klassisk: sju tiondelar Corvina, en fjärdedel Rondinella och så den karaktärsfulla Oseleta upp till kanten av jäskaret. Resultatet blir förvisso lätt, men knappast blygt. Tvärtom är detta ett rödvin som klarar det mesta som bjuds i både kött- och fiskväg. Kort sagt, ett husvin som aldrig sviker!

Doften påminner om toner som kan liknas vid körsbär, hallon och örter. Smaken är len, smidig med lätt kryddighet och körsbärstonerna kommer igen. Allt balanseras av en frisk fruktsyra och det finns även lite stadga och struktur i eftersmaken. Vinets balans och smakrikedom gör att det passar till mycket i matväg. Testa till exempelvis grillade kalvkotletter med citronsmör och rostad potatis. Sublima smaker som möts utan att något tar över. Mat och vin i kombination när det är som bäst.

Vinet kommer från Valpolicella, inte långt från Verona, i nordöstra Italien. Producenten är familjen Allegrini som hör till de mest kända i vinfamiljerna i Italien. Företaget drivs framgångsrikt av bland andra den dynamiska Marilisa Allegrini.

Druvsammansättningen är klassisk för ett valpolicella-vin, nämligen de lokala druvsorterna corvina veronese, rondinella och en liten skvätt av oseleta. Vinet har fått en lätt fatlagring som ger lite djup och struktur. Ett stilfullt rödvin med fin urpsrungskaraktär.

Den rika, djupa bärigheten med moreller, röda körsbär och klarbär men även mörka plommon och mormors körsbärspaj knockar mig redan vid första anblicken, eller rättare sagt sniffen. Rostad kakaoböna, pinjeträd, violpastill, timjan och salvia pockar också på.

I smaken tar en djup, koncentrerad och otroligt saftig bärighet med fantastiskt upplyftande syra täten och behöver egentligen inte mycket ackompanjemang. Men det dyker upp ändå i form av körsbärskärna, kakao, cederträ, rostade ekfat, vanilj, örter. Så elegant. Så fräscht. Så snyggt. Storslaget i sin enkelhet. En lång, ren och snygg eftersmak med viss nötighet får mig att genast tråna efter mer. Tvivelsutan ett fynd!

För nörden så är druvblandningen mestadels corvina veronese, med 25 % rondinella och en skvätt av den sträva och lite hårdhudade oseleta. Den senare var för ett par decennier sedan i princip utrotad.

Detta drygt medelfylliga vin njuter jag svalt, gärna som det är, annars i kombo med rökta charkuterier, vitlöksdoftande bruscetta, krämiga pastarätter, fläskfilépizza, tomatbaserade grytor och långkok eller varför inte till en bit mörk kvalitetschoklad med havssalt eller lite saltlakrits av bättre sort, exempelvis från Haupt i Kista, Lakritsfabriken i Helsingborg eller Kolsvart i Malmö.

Marilisa Allegrini är en av de stora profilerna i vindistriktet Valpolicella, både när det gäller kommunvinet och dess stora utropstecken amarone. Det betyder att hon i alla avseenden värnar om det ursprungliga och äkta i Valpolicellas viner och ryser över alla avarter som bygger på artificiellt snabbtorkade druvor av sekunda kvalitet.

Vinet här bygger på ren och ädel druvsaft från distriktets centrala och bästa del, den som går under beteckningen Valpolicella Classico. Och klassiskt är det i alla avseenden, en perfekt medspelare i den italienska ligan till allt från pasta och pizza till piccata, osso buco och saltimbocca – eller för den delen blågula köttbullar, grillad fläskkarré, panerad fläskkotlett eller vad du vill. Detta är ett vin jag dricker gärna och serverar rakt upp och ned, utan att lägga vare sig tunga eller panna i djupa veck.

Det är med andra ord ett vin som passar många och ändå är seriöst och ambitiöst framställt. Att beskriva det med ett långrandigt vinsmakarvokabulär känns onödigt och överdrivet. Det är gott, rent, fräscht, saftigt, mjukt och tillgivet med frisk fruktsyra som balanserar mat, fetma och sälta utan oborstade tanniner. Vad mer kan du begära? Jo, att priset är lika generöst och lättgillat. Det är precis vad det är!

Smak och doft har drag av friska körsbär, örter och här finns även en liten kryddighet. Bra djup i smaken och balanserade syror. Allt hänger ihop, precis som det ska göra när vinet är välgjort. Det är lätt att matcha med något att äta till: valet den här gången faller på en krämig pasta carbonara. Vinets fruktighet och syror blir en angenäm kombo med pastans rika och lite salta smak.

Av de röda vinerna från Veneto så är det förstås amarone från Valpolicella som är det mest kända. Koncentrerat och mäktigt rödvin som framställs av druvor som fått torka innan de pressas. Det ”vanliga” röda valpolicella-vinet, som det här, är ofta ett bra köp för den som gillar fräscha italienska rödviner i lite lättare stil. Vinet är producerat av Allegrini som är en av de mest kända och framgångsrika producenterna i Veneto. Druvorna som ingår i vinet är en för området klassisk mix: corvina veronese, rondinella och oseleta.