Pinotdruvan är en megastjärna som många vinbönder och vinmakare vårdar ömt. Till saken hör att dess mognadsperiod är kort och det gäller att skörda vid exakt rätt tidpunkt, precis som för den vita sauvignondruvan, för att inte förlora arom och fräschör. I min mun går många pinoter därför vilse och blir antingen snipiga eller syltiga, beroende på om man skördat för tidigt eller för sent. Desto gladare och mer överraskad blir jag när jag smakar detta som faktiskt lyckas balansera på den slaka lina som prislappen medger.
Ur glaset strömmar en stor, varm och generös doft med utvecklad, riktigt attraktiv profil och en utmärkt, lång och fräsch smak i trevlig, mjuk stil. Att hävda någon uttalad druvkaraktär göre sig icke, precis som ovan, men smakpaletten är ändå högst inbjudande, ärlig och klart ambitiös med en småkryddig accent som förhöjer och stramar upp profilen på ett mycket fördelaktigt sätt, inte minst till fågel, fisk och mittemellan i det vegetariska köket.