This is The Idiot Pinot Noir 2024

Pinot noir är en älskad och hyllad druva som är känd för att den är så elegant, ljus och lätt. Pinot Noir är en av endast tre druvor som är tillåtna att använda i äkta Champagne, och den är särskilt svår att odla.

Bourgogne i Frankrike anses göra de allra bästa vinerna på Pinot noir. Men Kalifornien och Oregon i USA producerar fina Pinot noir viner. Även Nya Zeeland, Australien och Chile är kända för sina viner på Pinot Noir. Men det här This is the idiot pinot noir och den kommer från Italien!

Namnet syftar på att det är idiotiskt att försöka göra Pinot Noir i Italien.Men kanske ändå inte så dumt för This is the idiot pinot noir har hittat sin publik och nu kommer den i en ny årgång – nämligen 2023. Ett lättillgängligt allroundvin som passar till mycket, som olika pastarätter, gnocchi och svamprisotto.

Men även till lite finare rätter på kalv, kalkon, anka eller kyckling. Gott och festligt blir det med krispigt stekt ankbröst i skivor serverad på en salladsbädd med en god apelsinvinägrett.

This is The Idiot Pinot Noir, 2022 är producerat i helt fel region och klimat nämligen i norra Italien med sitt svala klimat. Det tokiga namnet syftar på just det, att det är ett idiotiskt påfund. Eller är det precis tvärtom - nytänkande och kreativt? Jag skulle vilja påstå att det funkar riktigt bra, det här är en prisvärd Pinot Noir som passar till mycket. Vinet är lätt, elegant och fylligt på samma gång med inslag av jordgubbar, smultron, sandelträ och nougat.

Servera vinet en aning svalare än vanligt rödvin gärna till småplock som chark och/eller ostar te x Brie, Camembert, Gruyere eller Chevre. Vinet är lätt att matcha med bla maträtter som innehåller ljust kött eller inte allt för tunga pastarätter.

En av mina italienska älsklingsrätter är Vitello Tonnato, som består av tunna skivor kalvstek med en krämig sås på tonfisk, sardeller och kapris. Den borde passa helt perfekt med det magra köttet och den lite fetare krämiga såsen. Eller varför inte till en busenkel pasta med pesto i alla sin enkelhet.

Vinet är ljust rubinrött med vacker, skir transparens. Doften är packad av röda bär; röda körsbär, röda vinbär, skogshallon och tranbär men även djupare toner av balsamvinäger, svarta vinbär, höstskog samt torkade örter. Munkänslan är lätt och behaglig, strävheten inlindad i den fina bärigheten och syran är balanserad men närvarande. Eftersmaken är inte så lång men mjuk som sammet och allt sammantaget är detta en behaglig, trivsam och saftig italiensk pinot.

Vinet är supergott och dricka som det är, gärna lite svalt i stor kupa, och passar även utmärkt till rätter som kycklinggryta, stekt ankbröst, krämig pasta carbonara eller till norditaliens alla charkuterier och ostar. Va bene!

Rött vin från Veneto i norra Italien som för många är ett område känt för Amarone och Romeo och Julias hemvist. Det här vinet är gjort på pinot noir vilket kan tyckas idiotiskt för området, eller så är det ett genidrag då den blå druvan är väldigt trendig just nu och dessutom står bakom några av vinvärldens mest erkända och exklusiva viner.

Vad man kanske ska undvika är att ge bort detta vin i gåva om mottagaren är en känslig typ. Vanligtvis är en flaska vin den perfekta gå-bort-presenten men det finns ju som bekant alltid undantag och då syftar jag enkom på namnet. Innehållet är trevligt med toner av soldränkta jordgubbar, smultron och mörkröda körsbär samt ett stråk av örter. Syran är trevlig och piggar upp vinet.

En icke idiotiskt kombo är att servera vinet aningens svalt tillsammans med en charkbricka förslagsvis med italienska delikatesser. Går givetvis att fortsätta med vinet genom hela middagen varför inte med en pasta carbonara.

Så klart finns det en humoristisk kläm på det oväntade namn som pryder detta vin. Skälet är att Pinot Noir är intimt förknippad med Bourgogne, fjärran från det gängse i den italienska vingården. En bidragande orsak till att valet ändå fallit på denna druvsort är förstås att hela vinvärlden på senare år drabbats av pinotfeber.

Visst är det lika ljust som en bourgogne, men där slutar liknelsen. Doften bär mer värme i ursprungstypisk stil, vilken snarare för tankarna till Venetos valpolicella. Även denna är ljus och körsbärssaftig, aromer som jag uppskattar särskilt när de som i detta fall paras med en uppfriskande fruktsyra.

Smaken är uttalat mjuk, perfekt för dig som inte gillar oborstat och motsträvigt rödtjut. Här är smaken så smeksam att jag gärna häller upp ett glas, serverat några grader svalare än andra rödviner, till både torsken och smörstekt plattfisk "à la meunière". Jag provade det även till en hederlig lasagne och det var verkligen inte dumt och definitivt inte idiotiskt.

Vad är nu det här för vin egentligen? Jag läser på etiketten. The Idiot Pinot Noir? Ja, det är ett knasigt namn, men vinet visar upp den erkänt svårodlade druvan pinot noir i en behaglig italiensk tolkning. Pinot noir har ju gjort sig känd som den stora druvan i Bourgogne, där den används till de exklusiva, dyra rödvinerna. Den odlas även flitigt i områden som Champagne och Kalifornien och används till påkostade skapelser. Men druvan är svårodlad, nyckfull och kan ge odlarna både svåra bekymmer och lättad lycka.

Här hittar vi druvan i en italiensk och smidig variant, från vindistriktet Tre Venezie, inte långt från Venedig i nordöstra Italien. Den generösa och mjuka, mörkbäriga smaken anpassar sig fint till olika typer av rätter, gärna med italiensk touch. Testa vinet lätt kylt till exempelvis gnocchi med brynt smör, salvia och citron. Vinet tar hand om rättens rika smaker och vice versa.