Istine

Direkt efter korken avlägsnats från flaskan och vinet har hällts ned i glaset sprider sig en känsla av välbehag och jag känner hur mungiporna letar sig upp mot öronen. Det här verkar lovande då doften är omedelbar och väldigt angenäm.

Vinet är gjort på Italiens stolthet bland druvor, sangiovese som för övrigt betyder Jupiters blod på latin. Det skvallrar om att viner gjorda på druvan ofta är blodröda och Istine är inget undantag till just den regeln. Chianti Classico som är ursprunget för den här godingen ligger i närheten av Florens i det natursköna Toscana och bara ursprunget gör säkerligen att många får något romantiskt i blicken. När vinet kommer in i munnen faller jag pladask för smaken där kombinationen mellan stora mörka körsbär, vinbär, hallon och lila plommon passar som hand i handske med inslagen av färska örter, pomerans och stråket av mocca. Det här kommer det bli en och annan flaska av i sommar både med och utan mat. En oxfilé provencale tillsammans med potatisgratäng och lyckan är gjord.