Mycket tät och mörk, direkt svarttonad färg som visar på höga ambitioner och låg avkastning. Doften är ungdomlig och vital, trots en mognad på sju år, utan den söta, ljumma ton av vanillin som en gång fick hela svenska folket att tröttna på gammaldags rioja. Här är det fart och fläkt, ändå i en tillgiven och mjukt elegant, avrundad stil som lockar både till samtal och mat. Smaken är välsnidad och påtagligt frisk med uppenbar längd, skärpa och koncentration. Det är varmt och generöst, ändå inte alls så överdrivet eldigt som många överförfriskade viner i den moderna skolan.
Här är ett vin som andas auktoritet och klass, utan att högstämt kräva det. Det är ett fenomenalt exempel på varför rioja börjat sitt återtåg och nu vinner nya beundrare i strid ström. Skälet ligger bland annat i att det passar till det mesta i köttväg och även sitter fint till varma, tillagade och sammansatt, vegetariska rätter, till stekt och grillad kyckling, rapphöna, fasan och pärlhöna, till vilt och fet fågel som gås och anka, till mustiga grytor, röror och soppor. Däremot serverar jag det inte till den BBQ-grillade fläskkarrén eller revbensspjällen, inte heller till pasta och pizza. Det är detta vin alldeles för fint och delikat för.