Furmint är en mycket ädel och anrik druvsort, bördig från Ungern och källa till några av landets bästa vitviner – från det torra till den mest söta och berömda tokajern. Länge hade Furmint uttalad kännarprägel, men på senare år har den firat stora triumfer och vi är många som uppskattar dess personliga, både kryddiga och aromatiska profil. På sätt och vis ger den associationer till både chablis och sancerre eller, om du så tycker, Grüner Veltliner och Riesling. Men… likheterna är inte uppenbara och Furmint har sin alldeles egen repertoar som gör den frestande både ur en gastronomisk och blindprovningsnördig vinkel.
Smakprovet här imponerar stort och är ytterst tidsorienterat med sikte på framför allt asiatisk matlagning med sushi och sashimi i spetsen. Själv serverade jag det till en salmalax som vänts i en het teflonpanna och sedan marinerades några timmar med ett lager av finriven ingefära som bundits ihop med en klick dijonsenap. Filén skars i fina skivor och toppades med en majonnäs som smaksatts med rostade sesamfrön, dito olja, japansk soja och några droppar tabasco.
En mycket god aptitretare, vill jag lova, men också tilltugg som ställer krav på vinet. Denna utmaning klarade Yoko galant, tack vare sin sirliga fräschör, en insmickrande blommighet och bakomliggande terroirprofil som har sin grund i såväl druvans tjocka skal som en vulkanisk jordmån och matchar sällskapet perfekt.
Till saken hör att Furmint ger viner med förvånansvärd lagringspotential och jag räds inte att gömma undan några flaskor. På sikt kommer karaktären att växa och ge en helt unik smakupplevelse, som gjord för en vinprovning. Väl där ser jag det gärna som spännande ackompanjemang till mer smakrika rätter ur såväl det kinesiska, som indiska och thailändska köket, för att inte tala om hur väl det smakar till en äkta gulasch och annan centraleuropeisk mat på lamm, kalv och fläsk.