Chablis

Chablis gillar vi svenskar skarpt, både för att det är så aptitligt retsamt och samtidigt exceptionellt välanpassat till mycket av det som vi betraktar som nationalklenoder: Smögenräkor, lax i både gravad, rökt och rimmad form, Toast Skagen och mycket annat som brukar inleda en festmåltid. Chablisen här kan stå som skolexempel på denna vinsort och jag brukar likna karaktären vid att sätta tungan mot ett rostfritt kärl. Det betyder att det ska kännas både svalt och nästan metalliskt, bådadera ett resultat av den kritiga jordmån som genomsyrar Chablisdistriktet på samma sätt som i Champagne. Likheten med det ädla bubblet är för övrigt inte långsökt. Druvsorten heter här som där Chardonnay och är en av vingårdens kameleonter som gärna låter sig styras av vinmakaren. För att nå den klassiska chablisaromen krävs tidig skörd, skalkontakt och jäsning vid låg temperatur.

Allt sammantaget får du här ett påtagligt grönfruktigt, äppligt och gnistrande rensmakande vin som alltså ytterligare förstärks av den svala kritigheten från vingårdens mineraler och fossiler. Eftersmaken är lång och väl sammansatt med en diskret mognadston som påminner om gula lakritsremmar och bär av mot fruktsyran. Gillar du chablis, så har du här ett gyllene tillfälle utan att det kosta skjortan.

Av alla underbara vinregioner därute, så är Chablis en av dem som står mig närmast. För att vinerna tar oss till havet. Ostronskal och stenig sälta. För att frukten är så delikat. Krispig som grönt äpple, samtidigt moget tropisk. Därtill kan en välgjord flaska chablis lagras länge – men – vinerna är också svårslaget flirtiga redan som unga. Thierry Mothes Chablis är full av charmig solmogen gul frukt som balanseras av frisk syra och det där klassiska, läckra mineralstråket som man knappast får nog av. Det här är en utmärkt aptitretare – till ostron eller en bit hårdost. Men också perfekt att korka upp till när det vankas något extra, som till exempel gratinerad hummer eller grillade havskräftor serverade med brynt smör, vitlök och persilja.