I sin nya årgång håller denna budgetchianti sedvanlig (för att inte säga till och med snäppet bättre) klass än de två föregående, men så slutade också skörden 2020 på historisk nivå i många av Europas vingårdar.
Trots sin ungdom är det fullt drickfärdigt med en lite knäckig och utvecklad, svagt rökig och kärnfull doft som drar mer mot torkad frukt än de körsbär som annars ofta det italienska rödvinet förknippas med. Smaken går i samma tonart, men där märks ungdomligheten tydligare genom en fräsch, pregnant fruktsyra. Å andra sidan är det just den som är denna drycks viktigaste byggsten och gör vinet till ett överlägset ackompanjemang i kombinationen med mat.
Vad serverar jag då till? Ja, här är rekommendationerna så generella att du inte behöver fundera vidare. Alldeles för många lägger alldeles för stor vikt på vinvalet och är livrädda för att göra fel. Glöm denna ängslighet och välj ett vin du tycker om till mat som du också gillar! Chansen att det smakar bra är oändligt mycket större än att du ska hamna snett. Lita på ditt eget omdöme! Det räcker långt, men frågar du mig så är detta ett vin som fullkomligt ropar efter en långkokt spaghetti bolognese.