Three Finger Jack

Ungefär två timmar med bil öster om San Fransisco finns det lilla vindistriktet Lodi som lockar massor av vinälskare varje år. I Sverige är det inte lika känt som Sonoma och ”Falcon Crest”- distriktet Napa Valley men växer i popularitet för varje dag som går. Här är dagarna solvarma och nätterna svala vilket är de perfekta förhållandena för druvans mognad. Three Finger Jack chardonnay är föga förvånande tillverkat av just chardonnay. Det finns även två andra viner under namnet där cabernet sauvignon och zinfandel står för innehållen. Namnet Three Finger Jack är taget från historien kring den trefingrade desperadon Jack som befann sig i området under guldrushen. Var han tappade två av sina fingrar är det ingen som vet men oavsett det är det ett bra vinnamn.

När man tänker USA så är det sällan ord som återhållsamt och blygt som hamnar ”top of mind” utan snarare benämningar som pompöst och storartat. Det här vinet är inget undantag till bilden om landet. Det här är en smakexplosion utan dess like där inslag av brynt smör fullkomligen detonerar i munnen och det på ett mycket behagligt sätt. Mitt i smörknallen utkristalliserar sig även toner av solmogna gula äpplen, apelsinzest och en nötighet som inte går av för hackor. Det här är mumma för kropp och knopp. Servera till den nystekta toasten toppad med massor av smörstekt svamp och lyckan är fullgjord.

Kalifornien är ett mecka inte bara för soltörstande turister som älskar Amerika utan även för inbitna vinnördar. Härifrån, närmare bestämt från Lodi (ca en och halv timme öster om San Fransisco) kommer den här pavan vin som är allt annat än blygsam. Nej, Three Finger Jack tar verkligen för sig i doft och smak vilket man väl i och för sig kan förvänta sig av ett vin från landet med extra allt. En salig blandning och packade smaker av gula äpplen, hasselnötter, apelsinskal och popcorn poppade i salt smör. Till det inslag av saltlakrits och en viss örtighet.

Mycket av allt, som det ska vara helt enkelt.

Flaskan med sin bulliga form går inte heller den omärkt förbi. Namnet är taget från historien kring banditen Jack som befann sig i området under guldrushen. Enligt legenden hade han endast tre fingrar vilket blev hans signum. Var han tappade de resterande två förtäljer inte historien.

Producenten bakom vinet är Delicato Family Wines som blivit utsedd till den bästa amerikanska producenten i den ärorika tävlingen Mundus Wine (2022). En titel som sannerligen förpliktigar. Fina fisken till den vita fisken antingen i soppa eller smörstekt eller till den grillade mackan fullproppad med stekta kantareller, gula eller trattisar, allt efter behag.

Vinet visar upp en vacker, gyllengul färg, doften har toner av gula äpplen, tropisk frukt och vanilj. Smaken är fyllig, rik och har liknande drag som doften med äpple, vaniljkrydda, lite smör, rostade nötter och en maffig eftersmak. Lyxa till det och fixa några lobsterrolls - krämig hummerröra i smörstekta korvbröd - och servera det här vinet till. Fullträff. Annars är den här typen av smakrik chardonnay också mycket bra att plocka fram om det är någon som inte vill ha rött vin till köttbiten. Ett kryddigt chardonnay-vin fixar biffen.

Vinet kommer från Kalifornien och distriktet Lodi, som ligger öster om San Francisco Bay i Central Valley. Numer är det stora mängder vin som produceras här, särskilt av druvan zinfandel och chardonnay, men Lodi är också gammalt guldgrävarland och vinet är uppkallat efter en beryktad bandit som härjade här, Three Finger Jack.

Three Finger Jack är ett vin som verkligen lever upp till uttrycket "unpologetic". Här har vi en amerikansk, rättfram och kaxig chardonnay som verkligen inte ber om ursäkt för sig. Ingen blyg viol, utan istället ett kraftpaket packat med mogen, ungsbakad gul fruktighet, rostade ekfatstoner i form av brynt smör och nypoppade popcorn. Man blir attackerad av stora dofter när man närmar sig glaset (stor kupa såklart) och mogen mango, nektarinpaj och plommonkompott är bara några av de intensiva dofterna som leviterar en bra bit över glasets kant. Rökiga mineraltoner, smörblomma, brioche....och när väl första sippen når smaklökarna är det mjukt, saftigt, smörigt och alldeles underbart.

För min del skriker vinet efter mat, även om man självfallet kan njuta dito som sällskapsvin. Jag provade "Jack" till både kycklingtacos, vegetarisk canneloni med spenat, ricotta, stuvade kastanjechampinjoner, krossade tomater och drivor av parmesan samt till en av mina signaturrätter- kycklingwallenbergare med brynt smör, potatispurée samt fräs på sojabönor, minitomater och kapris toppat med färsk dragon. Himmelriket! Dessutom i originell och cool design.

Kalifornien var pionjär på sjuttiotalet när det gällde att etikettera vin efter druvsorten. I dag är detta närmast en självklarhet, men då var idén lika revolutionerande som genial. Plötsligt förstod gemene man det som tidigare varit förbehållet kännare och vinsnobbar. Visst rymmer druvsortens identitet ett brett spektrum, inte minst med tanke på allt vad den moderna vinkemin kan ställa till med, men druvsorten är trots allt A och O när det gäller arombilden.

Med det sagt har likväl smakprofilen förändrats (eller rättare sagt vidgats) till att rymma både det traditionella (läs: europeiska) och det mer publikfriande (läs: moderna, internationella). Denna chardonnay är ett tydligt exempel på denna breddade träffyta. Här finns all den flödiga, amerikanska frukten och den lite popcornaktiga rostningen som drar mot brynt smör och smörkola. Samtidigt har det också en liten skvätt av den klassiska, burgundiska finessen som för min del är helt nödvändig som balans och ryggrad. Gillar du amerikansk chardonnay så lär du inte bli besviken och kommer nog att tycka att jag är för snål med betyget.

Vad dricker man då till denna solskenshistoria? Ja, det är förvisso ett utpräglat kafé- och drinkvin, serverat iskallt, men det funkar förvånansvärt bra till både pankopanerad vit fisk, tempurafriterade skaldjur, bläckfisk och grönsaker. Än mer förbluffande är att servera det till färska ostron eller en gryta med moules marnières simmande i chili- och ingefärsspetsad kokosgrädde, om du är begiven på sådana mollusker, och faktiskt fungerar det också utmärkt till en gräddstinn kyckling-, sparris- eller hummersoppa. En kul överraskning som även kan blidka en uttalad frankofil som undertecknad.