Clos Henri Petit Clos Sauvignon Blanc 2020

När det gäller drickvänlig sauvignon blanc har Marlborough på Nya Zeelands sydö varit stilbildande, i den mån att till och med berömda sauvignonproducenter i Loiredalen låtit sig inspireras. I just detta fall har inspirationen gått åt båda håll, för bakom vinet hittar vi en av Sancerres allra främsta uttolkare av denna druvsort: Henri Bourgeois. Resultatet är ett vin som bär familjens signum med heder.

Att göra ett vin på vardera sidan ekvatorn har förstås en alldeles särskild poäng i att säsongerna är omvända: när vingården i Europa ligger i vintervila grönskar det för fullt på södra halvklotet och tvärtom. Det blir förstås ett flitigt växelbruk, men vinsten ligger i två fullgoda skördar varje år. Till det ska fogas en bredare erfarenhet som gynnar utvecklingen på varsitt håll.

Hemma i Sancerre gör Bourgeois storartade sauvignonviner längs hela skalan (liksom en rosé på Pinot Noir som jag håller till favoriterna). När familjen utvidgade sina domäner till Marlborough var målet detsamma: att göra drickvänlig sauvignon av hög klass. Projektet kom till stånd efter många års sökande efter det perfekta läget med rätt jordmån och mikroklimat. All odling sköts ekologiskt enligt biodynamiska principer och landskapet är magiskt i alla avseenden.

Efter snart tre år (vinet har skruvkapsyl för att bevara den vitala frukten, syran och druvaromen) har det som på engelska lite vanvördigt kallas ’cat’s pee on a gooseberry bush’ helt försvunnit till förmån för en både ädel och klassisk sauvignonkaraktär som rymmer associationer till såväl vita persikor och fläderblom som söndersmulade vinbärsblad. Även i färgen kan en fin mognad spåras genom att det grönskimrande övergått i en mer citrongul, lika sprakande nyans.

Allra främst ståtar en praktfull smak med klockren, svalkande fruktsyra och en för både druvsorten och ursprunget fenomenal elegans av ovanligt sent skördade druvor som ger vinet diskreta, läckra nyanser av passionsfrukt, kiwi och ananas. En riktigt fruktcocktail, med andra ord, men också med en underliggande, härlig mineralton som retar smaklökarna ytterligare och jag blir överförtjust när det inte kostar mer än en lyxigare hämtpizza och smakar så mycket godare.

Jag dricker det med förtjusning rakt upp och ned och låter saliven forsa i väntan på maten. Till skaldjur, från fredagsräkorna och ostronen till halstrade pilgrimsmusslor, moules marnière och spaghetti vongole, smakar det förträffligt, likaså till både kokt, inkokt, stekt och varmrökt lax. Över huvud taget vill jag påstå att det passar till all mat där en frisk syrlighet bryter av på samma sätt som en citronklyfta. Det innebär ett användningsområde som går från en wienerschnitzel till smörbrynt rödspätta och på vägen omfamnar både det vegetariska, afrikanska och sydamerikanska köket.

Ett helt personligt tips är en karibisk variant på moules marnière, där vinet ersatts av kokosmjölk som kokas med schalottenlök, småstrimlad morot, rotselleri och fint skuren röd pepparfrukt, innan servering spetsas grytan med citronzest och blad av färsk koriander. Tillsammans med vinet här är detta så nära du kan komma det gastronomiska himmelriket och ett skönt avbrott i vardagen, utan att på något sätt bryta mot Folkhälsomyndighetens regler. Tvärtom!