Vi snurrar flaskan med Sara Berg, frilansjournalist och barista, baserad i Malmö. Sara skriver om mat och kultur och har tidigare gett ut två böcker, Pasta på Italienska och Berlin för foodisar men nu är det dags för den tredje boken som är dedikerad grekisk mat.
För det har börjat hända saker med det grekiska köket, en ny generation kockar har tagit vid och de vill något mer än souvlaki och tzatziki. De lagar enkla och medvetna rätter som visar upp grekisk mat på ett nytt sätt, och det ser fantastiskt gott ut. Vi ställer såklart frågor om grekisk mat, Saras vinintresse och vilket lands mat kommer vi laga mer av härnäst?
Bor: Malmö
Familj: Föräldrar och syskon.
Gör: Kultur- och matjournalist och ibland men ganska sällan barista.
Aktuell med: Kokboken ”Grekisk mat” på Natur & Kultur. Den handlar om det.
Jag började dricka vin ganska sent och inte på allvar förrän naturviner blev en grej i Malmö och Köpenhamn. Jag dricker fortfarande helst franska eller italienska lätta, josiga, lite stalliga, ofiltrerade och gärna aningen spritsiga röda samt mineraliga, inte helt transparenta vita. Ofta från Österrike.
Tidigare var det färsk pasta. Senast jag bjöd på middag gjorde jag cavatelli med salsicciaragù och drack ”Giannetta” från Malauva Casa Agricola i Umbrien. Jag gillar alla deras viner. Annars dricker jag gärna något från Controvento, också en italiensk vinmakare. Den senaste tiden har jag ätit mycket grekiskt och då funkar ungefär samma typ av viner.
Jag hade varit en del i Grekland och insett att den lokala matscenen höll på att förändras helt. Plötsligt öppnade det moderna mellanpriskrogar som serverade klassiska rätter, men i en uppdaterad version. Ungefär som när det nynordiska köket kom till Sverige. Man har alltid haft bra råvaror i Grekland, men kanske inte alltid behandlat dem på bästa sätt. Dessutom har de en bra specialkaffekultur. Så jag började gräva i den grekiska husmanskosten och hittade en massa gott.
Många saker, men jag gillar sougania som är små köttfärsfyllda lökdolmar från Lesbos. De är roliga att göra också. Och galaktoboureko, som är en filodegspaj fylld med en kräm på mjölk, socker och äggulor. Sen är horta underbart, olika vilda gröna blad som blancheras och smaksätts med olivolja, salt och citron eller vinäger.
Champagne till vad som helst. Jag är inte så förtjust i bubblor.
Kanske Jockum Nordström. Jag har ingen aning om vad han tycker om vin, men jag älskar hans konst. Donna Tartt hade också varit fascinerande, hon är så mystisk. Bland de döda: kretsen kring Hemingway i ”En fest för livet” eller hela Bright Young Things.
Inte direkt, men jag brukar ha något av Anders Frederik Steen, Frank Cornelissen, Partida Creus, Gut Oggau eller Michael Gindl hemma.
Haha, grekiskt såklart. Nej men seriöst: jag tror verkligen att det är ett kök som många har kvar att upptäcka på allvar. Det är roligare än man tror. Annars verkar det vara mycket fokus på ordentliga portioner och trygg och välkänd mat. Brittiskt har börjat komma. Och är detta kanske året då mellanrätterna försvinner?
Inget nytt projekt än, men jag tror att de latin- och sydamerikanska köken kommer att få mer uppmärksamhet framöver.
Det är verkligen inte lätt att hitta bra grekiska restauranger i Sverige, knappt ens i Köpenhamn. Förhoppningsvis öppnar det snart lite mer ambitiösa grekiska krogar även här. Man ser dem redan i till exempel London. I Malmö gillar jag Davidshalls pizzeria, som även serverar klassisk grekisk husmanskost.
Vin: Just nu, något från Controvento.
Öl: Är ingen öldrickare, men någon knasig suröl?
Cocktail: Tom Collins upptäckte jag nyligen att jag gillar. Annars gin och tonic.
Pizza: Margherita.
Snacks: Godis.
Återställare: Blir aldrig så full att det behövs.
Nu är inte Sara överdrivet förtjust i mousserande viner, men OM hon skulle välja ett tror vi att det här kan falla henne på läppen. Pet nat, förkortning av franskans Pétillant Naturel som betyder, “naturligt bubblande”, är ett ofiltrerat och naturligt mousserande vin i det här fallet från Österrrike.
Druvan Verdicchio från italienska Marche är en räddare i vinhyllan. Ett smakrikt och friskt vitt vin som passar till väldigt mycket, det som man brukar kalla "allroundvin". Där vinet kommer från är det medelhavsmat med rena enkla smaker, mycket grillad fisk, grönsaker med olivolja och citron som smaksättare. Grekland ligger inte långt borta, varken geografiskt eller råvarumässigt så det känns givet att det här kommer fungera fint till det grekiska köket.
Visst är det väl roligt med en snackis kring matbordet? Det kan det här vinet bidra med, ursprunget är Mallorca, ett ovanligt ursprung på Systembolagshyllan än så länge. Ett personligt och speciellt vin som är kul att prova på lokala druvsorterna Callet, Mantonegro och Fogoneu, kompletterade med en skvätt Cabernet Sauvignon och Merlot. Intensiv och livlig fruktighet med tydliga men mjuka tanniner.