På skoj serverade jag detta vin blint och utan kommentar till några vänner och reaktionen var lika omedelbar som positiv, inte minst till maten. Kul med ett vin som vågar sticka ut och frestar både aptit och mat, utan att gå till överdrift, tyckte samfälligheten och det var precis det jag ville höra. Själv gillar jag det skarpt och både doft och smak väcker sköna minnen: Soave var länge ett troget husvin, men föll i glömska när det svenska vinutbudet exploderade kring millennieskiftet. Desto mer välkommen är återkomsten.
Som varje hembagare vet ska sötmandel ackompanjeras av en enstaka bittermandel för att ge den rätta och bestående smakupplevelsen. Just denna karaktär är också ett av soavevinets klassiska kännetecken och smakprovet här uppfyller tveklöst förväntningarna. Doften är stor och aptitretande med mjuk, mandeltonad rondör och skön fruktarom som skärps till av den svaga bitterheten i skaltonerna. Smaken går i samma tonart, men med än mer klang i skällan. Det är fruktigt, rejält och mycket matvänligt – inte bara till den italienska maten, utan till både fisk, fågel och ljust kött – med bra längd, struktur och en såväl seriös som ambitiös framtoning.
Tillägget Classico står för att druvorna kommer från Soavedistriktets centrala och högst belägna del där kvaliteten stiger med höjden över havet av världens likformiga dussinviner. Gott nu, men förvånande lagringsdugligt för den som vill låta sig överraska om ett år eller två.