Vieira Atlantica

När det gäller Albariño finns det all anledning att likna dess framgång på senare år med den berömda ketchupeffekten: först kom inget, sedan inget och sedan en störtflod. Nu är det inte konstigt att succén varit trögstartad, för Albariño är en druvsort vars utbredning av hävd är begränsad till ett område i det nordvästligaste hörnet av den Pyreneiska halvön. Produktionen är med andra ord knapp och det har krävts både tålamod och expansion för att nå ut med budskapet.

På den spanska sidan gränsen går den under namnet Albariño, på den portugisiska byter den stavning till Alvarinho. Visst låter det gott och så smakar det också! 

I mer fackmässiga termer vill jag beskriva dess egenskaper med att denna druvsort ger associationer till såväl kalljäst Sauvignon Blanc och/eller Riesling, som skalkryddig Viognier och/eller Grüner Veltliner, samtidigt som den bjuder samma pondus som mineralpräglad chablis. Det är med andra ord svalkande, aptitretande, friskt och aromatiskt; ett vin jag gärna dricker före måltiden som en aperitif, ett nöje medan jag lagar maten och som gärna även får ackompanjera det som bjuds på gaffeln. På menyn trängs skaldjur och fisk i ett heltäckande perspektiv, allehanda småplock från charkuterier och läckra crostini till nötter, chips och ostbågar, de flesta hårdostar och inte minst grönsaksrätter från vit sparris och andra primörer till ratatouille och diverse mustiga, vegetariska hopkok. 

Kort sagt är Albariño/Alvarinho namn att lägga på minnet och ett sällsynt plånboksvänligt smakprov har du här, skördat i höstas och flygfärdigt redan nu. Ett strålande sommarvin, i mitt tycke betydligt mer läskande, fräscht och aptitretande än det rosévin som många suktar efter. Omväxling förnöjer, som bekant, och för mig blir då valet lika lätt som rätt.

Doften har toner som drar åt lite tropisk frukt, nyraspad citruszest och en lätt örtighet. Allt kommer igen i smaken, som är lätt och frisk och med ett angenämt stråk av mineralsälta i avslutningen. Läskande och superfräscht. Klassiska följeslagare till den här typen av albariño-vin är färska skaldjur, tänk några ostron, hjärtmusslor, havskräftor och räkor på ett fat och en klick aioli till… Men vinet passar även andra rätter som går i den lättare stilen - en getsotsallad med rostade mandlar är ett förslag. Vinets fräschör möter den lite syrliga, sträva osten på ett delikat sätt.

Vinet har sitt ursprung i Rìas Baixas som ligger vid atlantkusten i Galicien, nordvästra Spanien. Druvan albariño har satt Rías Baixas på kartan. Från att ha levt en lite undanskymd tillvaro började de vita vinerna från området få allt större uppmärksamhet runt mitten av 1980-talet i takt med kvalitetsutveckling. Nu vill ”alla” dricka albariño och i det här fallet till fyndpris.