Godello är en druvsort som fått stor uppmärksamhet på senare år, i takt med att Galicien haft ett enormt uppsving som både mat- och vindestination. Personligen har jag inte alltid varit övertygad. Detta är nämligen en druvsort som lätt överextraheras och då tappar sin finess, på samma sätt som Viognier, särskilt om vinmakaren har adderat till lagring på mörkrostade ekfat. I sin övermaga stil har de båda dessutom likheter, inte minst i form av en nästan oljig struktur och en blommig, mjuksöt ton av konserverad fruktcocktail. Men… just därför blir jag glad när jag smakar detta vin som inte på något sätt halkar i smilgroparna, utan högst förtjänstfullt väcker mina smaklökar med både kraft och fräschör.
Redan doften låter mina fördomar komma på skam: ren, fruktig, frisk och lagom aromatisk. Smaken är både charmig och bestämd, med uppfriskande fruktsyra och den där lilla tannintonen som den får av druvans skal, precis som den Viognier jag jämför med ovan, men i full balans och snarare som ett positivt tillskott.
Det är smakrikt nog att tränga genom både brus och prat, så för min del blir detta ett utmärkt pratvin i väntan på maten. Lika gärna låter jag det sedan följa med till bordet, särskilt om det serveras fisk, skaldjur eller fågel och då gärna med någon vitlökskryddad grönsaksröra. Gillar du det libanesiska köket med sin hummus, merguezkorv och allehanda småplock, så kommer detta säkert att bli en hit och bära vittnesbörd om det svunna arabiska inflytandet över den Iberiska halvön.