Pata Negra

En cava tillverkad av de typiska cavadruvorna macabeo, xarel-lo och parellada, en trio som med sina artistiska namn lätt skulle kunna misstas för en popgrupp. Och den här cavan svänger det om, i alla fall för många som är fan av det som inte är heltorrt. Denna cava likt alla andra cavor är framställt enligt den traditionella metoden, det vill säga med en andra jäsning på flaska, likt den för champagne. Detta tillsammans med en tid på sin jästfällning gör att vinet visar upp inslag av Granny Smith-äpplen, gul persika, grillad citron och smörkex i både mun och nos. Den relativt höga syran gör att vinet känns torrare än vad det är.

Namnet Pata Negra betyder svart fot och för många associeras namnet säkerligen till den lufttorkade skinkan från Spanien tillverkad av kött från svarta grisar som är uppfödda på ekollon. Varför inte prova delikatessen till vinet, gott + gott blir ju som bekant gott eller ännu godare. Om inte Pata Negra ligger för en (varken smak- eller prismässigt) föreslår jag en fetaostsallad eller varför inte dricka vinet som aperitif rakt upp och ner utan tillbehör eller krusiduller. Viktigt att påpeka är att vinet innehar en viss sockerhalt och funkar således även alldeles utmärkt till den inte alltför söta desserten förslagsvis key lime pie. Där får du en bra kombo mellan sötman i vinet och syran i pajen.

Denna Cava tillverkas av noga utvalda, försiktigt skördade klassiska cavadruvor av sorterna macabeo, xarel-lo och parellada.

Eftersom det står Cava på flaskan har vinet framställts med den svåra och tidskrävande traditionella metoden och efter den andra jäsningen, kolsyrejäsningen, har den även lagrats på sin jästfällning i 12 månader. Resultatet är små fina bubblor och viss brödighet i karaktären som dock lindas in i mogna päron, melon, mandarin, kanderad lime och bakat äpple. Vilda blommor och örter ger ytterligare dimension.

Vinet har fin och frisk syra i god balans med den sötma som stilen erbjuder. Semi-Seco indikerar nämligen en sötare stil, som är kul och användbar. Sockerhalten på 33 g/liter ger således ett finfint aperitifvin för den som inte dras till det ultratorra, men även en trevlig följeslagare till milda och mellanlagrade ostar, småplock, en sallad med fetaost och vattenmelon eller till desserter med lite syra och inte överdriven sötma. Tänk rabarberpaj, citronsorbet eller Tarte Tatin. ¡Hola!