Tina

Det är frestande att säga att detta vin är ’jättegott’, med tanke på att det är Mat-Tina som signerat etiketten. Men om du som jag drivs av fördomar mot det som kallas ’kändisviner’ vore det alltför lättvindigt. Låt mig istället se helt nyktert (sic!) på det hela och beskriva vinet på traditionellt sätt: Doften är både druv- och ursprungstypisk med saftig, körsbärstonad frukt och en uppstramande och nödvändig, småbitter skalprägel. Smaken följer samma vägmärken med en frisk fruktsyra som matorienterat grundämne och med bra, lång eftersmak. Det är seriöst och utan den kommersiella kompromissvilja som oftast kännetecknar viner som hellre framhåller en kändis än en vinmakare. Det tackar jag för och konstaterar att varken jag eller Tina behöver skämmas när vi bjuder laget runt, framför allt inte om vinet åtföljs av en italiensk charkbricka, en capricciosa, carbonara eller en mustig köttfärssås.

Smaken och doften har de för druvan barbera typiska körbärsfriska tonerna med en lätt syrlighet. Det finns stråk av örter och ett litet energiskt driv i smaken. Tänk det här vinet serverat lite svalt tillsammans med italienska charkuterier eller några frasiga pizzabitar. Lättfixat och gott.

Barbera är en druva som trivs på många olika ställen och som odlas i princip över hela Italien. Dock är det barbera från nordliga Piemonte som låter tala mest om sig och det är här den största delen av barbera-odlingarna finns. Från att ha ansetts som en ganska ospännande druva görs nu på många håll ambitiösa barbera-viner med lägre skördeuttag och noggrann vinmakning. Druvan har tagit ett kliv in i finrummet. Typiska drag för viner gjorda av barbera är den tydliga fruktsyran, den körsbärsliknande fruktigheten och relativt mjuka avrundningen.