Barolo Fontanafredda 2022

Barolo Fontanafredda 2021 presenterar sig med en ljuvlig doft från glaset. Toner som påminner om nypon, körsbär, rosor, kryddor, örter, torkade apelsinskal. Smaken är stram och med samma stråk som doften lovade. Helheten har en självsäker elegans och balans med fin längd i eftersmaken.

Barolo-viner håller generellt för lagring och är ibland tuffa som unga men det här vinet kan njutas redan nu. Häll över i en karaff inför serveringen så får det möjlighet att visa hela sitt register. Maten till? Ja, gärna en krämig risotto eller en viltstek med gräddig sås. Orkar man inte krångla med mat och vill mest fokusera på vinet funkar det också utmärkt med en bit lagrad hårdost med ordentlig sälta.

Vinhuset Fontanafredda är för mig en garant för kvalitet. Det har funnits länge, är stort med fina vingårdslägen och här slarvas det inte med något. Jag är mycket imponerad av det här vinet och kommer att ladda vinförrådet med några flaskor av årgång 2021.

Man dricker ju med ögonen också – och i glaset vilar här ett vin som drar åt det tegelröda hållet. En indikator på att vinet har några år på nacken, ett bra tecken särskilt när det gäller viner som Barolo som drar fördel av att lagras då tanninerna, strävheten i vinet, slipas av något samtidigt som fruktigheten blir rund och får lite mognadstoner.

Här bjuder doften på en ljuv symfoni utav torkade körsbär, nypon, rönnbär, nougat, kanel och svart te. I munnen är det frisk syra och sirlig munkänsla med finsandiga tanniner. Det här vinet är lite som Pippi Långstrump – med sin eleganta, ljusa textur ser det kanske ut att vara en finlemmad liten slatt där i glaset, men när vinet landat i munnen bjuds det på kraft och struktur. Och det är också det som är Barolons charm.

Tack vare sin robusta tanninstruktur och noga genomförda vinmakning är detta också ett vin dugligt att lagra – länge! Så om du gömmer och glömmer ett par flaskor i källaren eller i vingarderoben ytterligare några år, så ska du se att belöningen blir stor när du finner dem igen!

Korka upp till en tryffelrisotto eller fet fågel med morotspuré och svampsky. Barolo gör sig också utmärkt till viltkött, vad sägs om helstekt älgfile med svampcannelloni? Skål!

Att detta vin kräver mat och erfarenhet är värt att notera, även om det smakar alldeles förträffligt utan ackompanjemang och det samtal som ett stort vin gärna förlöser. Smaken rymmer ett oändligt spektrum som med råge överträffar förväntningarna. Aromerna är desamma som i doften, med körsbär, vildhallon, jordgubbar och en skymt av tryffel och tjära som utropstecken, väl sammanvävda och elegant balanserade med stöd av en lite flyktig fruktsyra och den distinkta garvsyra som kännetecknar klassisk barolo.

Eftersmaken är lång och mycket harmoniskt definierad, perfekt till mörkt kött, vilt och fet fågel som anka och gås, men också till charkuterier, dessertostar, hasselnötter och svarta oliver. Kanske inte det första du tänker på i dessa lata semestertider med hägrande högtryck för dörren. Då är det värt att notera att allt det jag uttryckt ovan kommer att utvecklas ytterligare och sällan är belöningen så stor för den som vill spara sitt vin, med målet att överraska sig själv och andra när tiden är mogen. Fast prova det gärna redan nu till något grillat som kräver ett vin med kraft och struktur. Gott i dag, mäktigt i morgon!

Barolons kvalitet har förvisso varit känd sedan urminnes tider, men vinerna var förr oborstat motsträviga och krävde minst ett årtionde i vinkällaren för att garvsyran skulle bevekas och vinets nyanser växa till sig. Med större omsorg i både vingård och vinkällare, tillsammans med en hård selektering av skörden, har kanterna slipats ner och modern barolo kan drickas redan efter några år.

Barolo har kallats kungen bland Italiens viner, med dess syskonvin barbaresco som elegant drottning, och det är ingen tvekan om att detta är ett stort vin – allra mest och bäst om du låter det mogna ytterligare fem år. Detta hindrar dock inte att du kan njuta det redan nu till kraftig höst- och vintermat.

En klassiker i det piemontesiska köket är Brasato al Barolo, en lyxig variant på vår (numera bortglömda) surstek, där en fläsk- eller nötstek marineras en vecka i vin (istället för svagdricka) och sedan ugnssteks långsamt i en gryta med fänkål och lök. Vid sidan kokas vinet upp och får den sista halvtimmen gifta sig med maten i grytan till en sky (som kan monteras med smör) och smakar förträffligt med potatis som mosas på tallriken.

Nu behöver det förstås inte vara sådana excesser för att barolo ska bli en fullträff i glaset. En snabblagad pasta med kantareller, knaperstekta fläskbitar och på slutet halverade, urkärnade minitomater, tillsammans med en näve nyriven parmesan, är allt som behövs för att både du och vinet ska nå himmelriket på vår jord.