Amarone della Valpolicella

För egen del håller jag Brigaldara bland de allra främsta producenterna på amaronesidan. Skälet är att man inte påskyndar torkningen av druvorna, utan låter den ske naturligt så att vinet behåller sin fulla elegans och bitterljuva profil. Visst får du punga ut med en rejäl slant, men under den långsamma lufttorkningen försvinner det mesta av druvornas vätska. Kvar blir bara det allra finaste, en essens av druvans alla egenskaper – och det utan att vinet känns vare sig tungt eller krävande.

Bouqueten öppnar sig som ett skolexempel på hur en riktig amarone ska smaka, något som alls inte är givet när det gäller denna vintyp som efter sin internationella succé utnyttjats grovt av mindre nogräknade vinmakare. Desto gladare blir jag av denna doft- och smakupplevelse där druvsaften, de lufttorkade skalen, kärnorna och stjälkarna samverkar på ett sätt som inte kan kallas annat än unikt. Ska jag likna det vid något så är det torkade julrussin, dadlar, fikon och syrliga moreller som kommer först till mig, men också en liten krydda av jord och fuktig sten.

När jag väl får smaka njuter jag av en mycket välproportionerlig amaronepalett. Visst är det eldigt och hetsigt, men definitivt inte överdrivet eller obalanserat. Här finns värme och hetta i exakt fokus för att runda av skal- och kärntonerna som sakta klingar ut i en lång, lång och mycket stiltypisk eftersmak. Färgen är vacker som en solnedgång med fin mognad ut mot kanterna och så här års känns det precis rätt, oavsett om du kalasar på mjukfeta ostar, charkuterier och syltade grönsaker eller om du slår på stort att serverar en grillad köttbit med rostade rotfrukter och en krämig kompott på vita bönor som smaksatts med tryffelolja och toppats med en sked sötsur, tät och simmig smörsås.

Till saken hör att detta är en vingårdsamarone, alltså ett vin från en enskild odling i bästa tänkbara läge. Vingården planterades för mellan 20 och 25 år sedan med knappt sex tiondelar Corvina och en femtedel Corvinone. Resten utgörs av den sturska Rondinella och en liten skvätt andra druvsorter som bidrar till vinets kvalitet och särprägel. Druvorna torkades på traditionellt sätt i genomluftade loft och fick sedan jäsa med skalen tills allt socker omvandlats till alkohol. Som kronan på verket lagrades det till slut två år i små ekfat och ytterligare två år i stora ekliggare. På det har det alltså nu fått två års mognad på flaska och summa summarum har du här en amarone av högsta klass, fullt drickfärdigt nu, men också med potential att lagras både fem och tio år.