Selvarossa Salice Salentino 2022

Det varma och soliga klimatet i vinets hemtrakter präglar dess karaktär. Det är generöst, rustikt och yppigt i sin solmättade stil. Mycket mörk fruktighet kompletteras av kryddiga toner och ett påtagligt inslag av torkad fruktighet, tänk russin och korinter så har ni bilden framför er. Häll gärna upp i karaff så det får lite svängrum och servera vid 16-18 grader, dvs en bit svalare än rumstemperatur. Det ger nämligen en boost till vinets fräschör. Det stora kooperativet Cantine Due Palme är en pålitlig leverantör av välgjorda viner med extra allt till ett bra pris, 99kr ÄR onekligen mycket vin för pengarna.

Börja måltiden med lite blandade charkuterier, fortsätt med en mustig pasta eller en grillad köttbit. Finns det vin kvar efter det så servera gärna en bit vällagrad parmesan som avslutning. Selvarossa hänger med på hela den gastronomiska resan ända in i mål! Användarvänligt är ett ord som osökt dyker upp om man vill sammanfatta det här vinet som med sin rustika charm förför både nybörjaren och den vane vindrickaren. Fynd!!

Det här är ett generöst och rejält vin som görs på druvorna och negroamaro och Malvasia nera. Negroamaro betyder översatt till svenska ”svart och bitter”. Det här vinet har några år på nacken och färgen är nu mer tegelfärgad – och bittert är det, tur nog, inte heller. På näsan är det aromatiskt och bjussigt med mogen frukt: här finns det utvecklade toner av plommon, dadlar och mörka bär. Syran i vinet är förvånansvärt piggt som gör att hela vinet kommer till liv. Tanninerna är välintegrerade, tajta och korniga utan att kännas klängiga – de gör sig påminda utan att ta över. Alkoholen finns där, men samspelar väl med resterande delar av vinet. Kalas-prisvänligt vin för den som vill testa att dricka ett vin med några år på nacken, gärna till en gryta eller rätter med lamm.

Röda viner är det som dominerar i den italienska klacken, och den druvan som odlas mest är primitivo följt av negroamaro. Här nere är klimatet varmt och torrt vilket naturligt resulterar i viner som blir stora och generösa i stilen – men förutom att Apulien producerar solvarma viner så står området för nästan hälften av hela Italiens produktion av olivolja.

Regionen Puglia, eller Apulien på svenska, är ett charmigt område som ligger allra längst ner mot den italienska klacken. Runt de pittoreska byarna, med sina säregna ’Trulli’-hus, har det odlats vin i årtusenden. Druvsorterna som odlas här är väl anpassade till det varma och torra klimatet. I det här fallet den tuffare Negroamaro och den mjukare Malvasia Nero. 

Stilen på det här vinet också typisk för området – fylligt, mjukt och rikt med en viss eldighet och lite fruktsötma. Mörka bär, plommon, kryddor, kakao och toner av vanilj från fatlagring ger en fingervisning om smakriktningen. Även om det finns en begynnande mognadston, kan det här vinet lagras ytterligare några år och ger då en mer komplex upplevelse. 

Italiensk mat till italienska viner brukar vara ett stående tips. Egentligen en självklarhet eftersom mat och dryck i den lokala gastronomin utvecklats hand i hand under årtusenden. Men en variant att rekommendera är den klassiska svenska söndagssteken, där gelén, brysselkålen och pressgurkan fungerar bra till vinets restsötma. Due Palme Selvarossa ger ett tydligt kvalitetslyft jämfört med många storsäljande boxar från området, och med tanke på den blygsamma prislappen är det ett bra köp för den som gillar vinstilen.

Längst ner mot den italienska klacken har det odlats vin i årtusenden, och druvsorterna som används i området är väl anpassade till det varma klimatet. I det här fallet den tuffare Negroamaro och den mjukare Malvasia Nero. Stilen är också typisk för området, fylligt och rikt med en viss eldighet och lite fruktsötma. Mörka bär, plommon, kryddor, kakao och toner av vanilj från fatlagring ger en fingervisning om smakriktningen. Även om det finns en begynnande mognadston, kan det här vinet lagras ytterligare några år och ger då en mer komplex upplevelse. 

Ibland känns det tjatigt att alltid föreslå italiensk mat till italienska viner, även om det självklart fungerar bra. Som ett alternativ föreslår jag den klassiska söndagssteken, där gelén, brysselkålen och pressgurkan fungerar bra till vinets restsötma. Due Palme Selvarossa ger ett tydligt kvalitetslyft jämfört med många storsäljande boxar från området, och med tanke på den blygsamma prislappen är det ett bra köp för den som gillar vinstilen.

Rött vin från Apulien beläget på Italiens klack, en region som blir mer och mer känd för sina viner. Druvblandningen består av de inhemska druvorna negroamaro och malvasia där den förstnämnde står för inte mindre än 90%. Negroamaro som betyder mörk och bitter är ofta huvudingrediens i röda viner från trakten.

För en femma under hundringen bjuds du in till ett generöst vin med kryddiga toner och som dessutom är 4 år ”gammalt”. Katrinplommon, dadlar, björnbär och körsbär är huvuddragen på smakpaletten tillsammans med vaniljstång, lakrits och kakao, smaker som vittnar om att åtminstone en del av vinet legat ett tag på ekfat (i det här fallet har 70% av vinet legat på ekfat under ett halvår). Till det här inmundigar ”man” gärna en lammfärsbiff eller varför inte en klassisk carbonara. Svenska köttbullar med lingonsylt funkar även det utmärkt där restsötman i vinet och dess syra funkar ”splendido” ihop med det syrliga och söta i sylten.

Salice Salentino är den italienska ’stövelklackens’, Salentos, historiska stolthet. Ändå är det ett vin som hamnat i bakvattnet när södra Italien på senare år gjort Primitivo till sin storsäljare. Här är druvbasen istället den sturska Negroamaro och den mer smeksamma Malvasia Nera, två druvsorter som kompletterar varandra väl och ger ett vin som både biter och smeker. Att detta giftermål dessutom tål att utvecklas bevisas inte minst av detta smakprov som växt i fem år och i dag uppvisar både mognad och omfång. En kul doldis i en vinprovning, med diskreta violtoner i arombilden, och ett skönt avbrott i dagens vinrepertoar där ungdom går före erfarenhet. Trägen vinner!

Några år på nacken skadar inte ett tätt och strävt vin av denna kalibern, framställt på en tjockskalig druva som negroamaro. Tvärtom. Strävheten slipas ner något och den täta kroppen lättas upp något. Detta är fortfarande både fylligt, djupt, sötkryddigt och pepprigt med julkaka, korinter och mogen mustig bärighet av slånbär, vilda björnbär och moreller samt en kännbar strävhet. Åldern ger dock en klädsam touch av svampskog, vinbärslikör och körsbärsbalsamvinäger och faten bidrar med espressotoner och en liten bit chokladpralin. Precis som namnet antyder så infinner sig en svag ton av bittermandelton i avslutet.

Hörde jag biff och bea? Selvarossa Salice Salentino kräver stadig, fet mat. En gräddig purjo- och kycklingpasta, en oxfilépizza eller husman i form av kalvstek med gräddsås och gelé blir toppen men även en salt, nötig och krämig bit Comté eller vegetariska alternativ som parmesangratinerad aubergine, västerbottenpaj eller vegetarisk moussaka är klockrent. Buon appetito!

Salice Salentino är den italienska ’stövelklacken’, Salentos, historiska stolthet. Ändå är det ett vin som hamnat i bakvattnet när södra Italien på senare år gjort Primitivo till sin storsäljare. Här är druvbasen istället den sturska Negroamaro som mjukats upp av den betydligt mer smeksamma Malvasia Nera och dessutom rundats av under ett halvårs mognadslagring på ekfat.

Resultatet flödar ut i en mycket publikfriande, påtagligt solbränd doft som välkomnar med öppen famn och en knäckig, örtig profil. Smaken är utan tvekan traditionell, utan att vara gammaldags och klart varmjordspräglad med syditaliensk, tydligt mjuksöt efterbörd av diskreta viol- och russintoner. Trots byte av druvbasen vill jag påstå att karaktären är omisskännligt ursprungstypisk och gillar du Primitivo finns all anledning att testa detta.