Nino Negri Riserva 2018

Druvorna växer på branta sluttningar med terrasserade odlingar på en altitud mellan 350-550 m.ö.h. Skörden sker för hand i mitten av oktober och efter jäsningen lagras Nino Negri Riserva i hela 48 månader. Halva tiden ligger vinet på franska 225-liters ekfat, så kallade barrique. Här snackar vi kvalitet. Vinets framtoning är både bredaxlad och elegant med knivskarp fokus och djup koncentration. Detta är SÅ nebbiolo, och ändå inte.

Vingårdarnas soliga exponering ger mogen fruktighet, altituden ger sval och kännbar syra och stävheten är visserligen närvarande men ytterst integrerad och inte så "piemontisk". Istället dominerar drivor av syrliga körsbär, skogshallon, nypon, mörka plommon, tranbär och till och med lite apelsinskal som får sällskap av en viss blommighet med violpastill och torkad lavendel samt ekfat som bidrar med struktur och diskreta rostade toner av hasselnöt och kaffe. En viss utveckling kan skönjas men fortfarande dominerar den fina, sirliga bärigheten. Eftersmaken är smäktande och lång.

Servera denna nebbiolo, eller chiavennasca som den alltså kallas i Valtellina, till charkbricka, kaningryta eller annat småvilt, grillad bistecca med krämig pasta, kalvstek, svamprisotto eller smakrika, salta lagrade hårdostar. Vinet kostar en slant men är värd varenda krona, och mer. Bello!

Från ett anrikt vinhus i Valtellina i bergsområdena i norra Lombaridet kommer detta utmärkta vin av druvan Nebbiolo, som lokalt kallas chiavennasca. Något ljusare i färg än klassiska nebbioloviner från Piemonte (dvs barolo och barbaresco) men med stor doft och förförisk smak. I glaset får du tydliga toner av ljusa körsbär, skogshallon, jordgubbar, rosor, lite fat och en lätt kryddighet av kanel. Det här elegans och smakfullhet.

Vinet är lagrat 48 månader, varav 24 månader på franska ekfat vilket bidrar till toner av extra kryddighet och mildrar tanninterna till att bli silkeslena men ändå med kraftfulla.

Det här är ett fantatiskt vin att matcha till allehanda norditaliensk mat! Svamprisotto, ossobuco, tryffelpasta och oxtartar. Men det lyfter även en mer svensk fläskfilégryta med grädde och trattkantareller till nya höjder! Eller så njuter man av det rakt upp och ner, speciellt när längtan till Italien blir stor. För det här är ett riktigt gott vin.

Utan att skryta vill jag avslöja att det var jag som i tidernas begynnelse fick vinhuset Nino Negri att sätta Sverige på sin vinkarta. Premiärvinet var deras fenomenala Sfursat i den historiska årgången 1990 som jag lät privatimportera en hela låda av. När jag senare besökte vinmässan Vinitaly i Verona stötte jag på Systembolagets dåvarande inköpsdirektör och fick med henne på en provsmakning. Det blev succé och en order på stående fot.

Som sagt, något skryt handlar detta inte om, det är bara ett sätt att understryka att Nino Negri är ett vinhus på min absoluta favoritlista. Födelseplatsen för deras viner är Valtellina, Italiens kanske vackraste distrikt med vinberg så branta att skörden måste transporteras till vinkällaren med helikopter.

Den lokala druvsorten är en genetisk klon av Nebbiolo som går under beteckningen Chiavennasca. Det låter som en nysning och uttalas 'kjavenaska' på den fonetiska som en gång fanns i Systembolagets prislista – saligen ihågkommen för oss som var med i den svenska vinboomens barndom. Nåja, nog sagt om detta smakprov som istället anammat den piemontesiska benämningen på denna druvsort.

Redan till utseendet är det ett skolexempel på nebiolodruvans mystik. Det är så ljust att en fransman skulle kalla det 'claret', ändå så karaktärsfullt att smaklökarna ställer sig i givakt. Doften är varm, kryddig och underbart läcker med såväl personlighet som charm. Smaken har den där läckra kombinationen av fullödiga tanniner och samtidig elegans. Efter sex år har det öppnat dörren på glänt till sin skattkammare. Här finns frukt, bär, skog och det som på vinspråk kallas 'undervegetation’.

Själv tvekar jag inte att spara några flaskor både fem och tio år, om inte annat för att njuta av dess utvecklingspotential. I dag dricker jag det till kraftfull, norditaliensk mat: långkok, gärna vilt, och med polenta istället för potatis, pasta eller ris. Med tiden kommer de eleganta linjerna att finslipas och menyn följer med till de mer finstämda smakerna. Men strunt samma! Gillla du ett gott rödvin, så lär du inte bli besviken – vad du än serverar till.