Cascina Massara

Vinimportören Vinonista har snabbt gjort sig ett namn när det gäller italienska kvalitetsviner, ett nog så tufft jobb när konkurrenterna hellre satsat på slätstrukna sötsaker av russintorkade druvor. Sådana hittar du inte i Piemonte, det område som Vinonista gjort till sin hemmaplan.

Namnet, Piemonte, kan översättas med ’landet vid bergens fot’ och i det ligger ett klimat som präglas lika mycket av Medelhavets värme som Alpernas kyla. Där de möts skapas på hösten blöta dimmoln som i sin tur sägs ha gett druvsorten Nebbiolo sitt namn. ’Nebbia’ är nämligen det italienska ordet för detta väderfenomen. Möjligen är det en skröna, men faktum är att Nebbiolo är en druvsort som inte tycks nå samma höjd någon annanstans. Åtminstone har inte jag, trots ett halvsekel i vinbranschen, hittat en enda nebbiolo på annat håll som kunnat mäta sig med originalet. Hur det smakar? Ja, det har du ett utmärkt smakprov här:

Låt mig börja med färgen som är ljusare än de flesta rödviner, ändå en gnistrande rubin med högsta briljans. Vackert så det förslår! Doften är mycket druvtypisk, en kombination av bär, garv- och fruktsyra. Den som är poetiskt lagd kan säkert hitta slånbär, vildhallon, röda krusbär och till och med ett uns av rabarberkompott. Trots den inbillade lätthet som synintrycket ger är smaken packad med frukt och bär som med tiden kommer att kompletteras med läder, tjära och tryffel på gammelvins sätt.Kännetecknande är också den syra doften indikerade och som på tunga och tänder ger saftigheten skärpa och stringens. Lägg därtill en eftersmak som rullar vidare och vidare till nästa tugga och nästa klunk.

Till saken hör att få viner är lika framtidsorienterade som barolo och förr var fem, helst tio år legio för att ens kunna lyfta på korken till allt det goda nebbiolodruvan bär i sitt sköte. Så icke i dagens barolo och där har vi nog skälet till dess nutida status. Exaktare tidpunkt för skörden, noggrannare selektion av druvorna, bättre hygien i källarna och framför allt skickligare hantverk och förbättrad teknik har gett nebbioloviner som lika gärna kan drickas i nu- som i framtid. Visst är det både strävt och syrligt, men det är just detta som – mer än alkoholen – skiljer vin från saft och gör kombinationen med mat till en oförglömlig upplevelse. Kanske är det inget för skonkost, men till smakrika rätter, grytor och långkok, till och med vegetariska kokkonster med sammansatt smak, är detta ett vin med pricken över i!

Barolo har upplevt en fullständigt sanslös renässans på senare år. Kännarprägeln har alltid funnits där, men de kommersiella framgångarna har det varit si och så med. Skälet ligger i att barolo förr var så obändigt sandpappersträv att det krävdes ett årtionde minst innan tanninerna började uppföra sig som andra viner. Lägg därtill en vinmakning som innebar att vinerna fick en lång vila i gamla, stora ekliggare där luftens syre oxiderade vinet. Det låter kanske som om jag ogillade dessa viner, men så är alls icke fallet. I själva verket älskade jag dem redan då, men det var jag ganska ensam om. Vi svenskar har vi en väl invand kärlek till det söta och älskliga.

Men tiderna förändras, både i Piemonte och här hemma. Bättre kunskap, mer omsorgsfullt vingårdsarbete, skörd vid full mognad och med hård selektion av druvorna, bättre hygien i källarna och skicklig vinifiering har gett viner med samma grundton, fast i betydligt mer tidsorienterad och prydligt småeldig stil. Samtidigt har svenska vingommar börjat förstå att det är syrorna som är vinets ryggrad och gör det till en överlägsen måltidsdryck.

Med fördel öppnar du detta vin kvällen innan du ska sätta dig till bords. Ja, jag vet att det låter vansinnigt. Men i Barolo finns ett talesätt som säger att det godaste vinet är det som finns kvar dagen efter den stora festen. Du gör som du vill och det är alls ingen katastrof om du glömmer dig och vill njuta vinet så snart det är uppkorkat. Dekantera det då fram och tillbaka mellan en karaff och flaskan. Får det sedan vila en halvtimme, så är det gott nog.

Redan doften visar kvaliteter som är unika. Här finns både knäck och tanniner, ungefär som i söta julrussin, men också en tydlig ton av tjära och tryffel som pockar på uppmärksamheten tillsammans med vildhallon, björnbär och sent skördade jordgubbar. Allt detta hittar du också i smaken, med särskild accent i en ton av sviskon, dadlar och återigen julrussin. Lika framträdande är de syror jag talat om, både frukt- och garvsyra, mjukt avrundade med en varm, mycket välbehövlig och smakbärande, elegant alkohol.

En bättre Barolo med lätt mognadston hör utan tvekan hösten till. Här från ett ljuvligt familjeägt vinhus som arbetar noggrant och passionerat. Till denna tjusare plockas nebbiolo från tre vingårdslägen; Massara, Neirane and Castagni. Vinet vilar i 36 månader på slavonska ekfat innan buteljering och ytterligare ett års lagring i egendomens vinkällare. Det här är så charmigt och strukturerat med toner av körsbär, björnbär, nyponros och viol. Sväng ihop en härlig risotto eller pasta på svamp, grönkål och rostade hasselnötter och kvällen är din.