Hacienda el Espino

Garnacha(grenache) är en druva som vanligtvis inte ger supertäta viner. Men här har vi något spännande! Druvan garnacha tintorera innehåller en stor mängd polyfenoler inte bara i skalet utan har även färgat fruktkött- något som är mycket ovanligt. Den är vad man kallar en "teinturier". I Portugal finns druvan också men under annat namn, nämligen Alicante Bouchet. Detta namn är mycket logiskt då druvan uppstod som en medveten korsning mellan garnacha och petit bouschet, året var 1855. Hacienda el Espino Garnacha Tintorera är ett hållbart val, dessutom är vinet ekologiskt certifierat.

Tätt, så tätt, och ungt, blårött med stor och nästan animaliskt köttig doft samt lager på lager av mörka vinbär, björnbär, boysenbär, katrinplommon, hallonbalsamico, körsbär i likör, chokladpralin samt lite peppriga, uppiggande stråk ihop med en fräsch örtbukett av lagerblad, rosmarin och timjan. Här bjuds det både strävhet och syra en masse. Även fruktkompotten, ekfaten och kryddigheten är intensiv och rättfram. Bredaxlat, stort och mycket. Jag gillart. Här vill man genast slipa ner strävhet och syra, och man bör omedelbart se sig om efter lite salt och fett. En rejäl entrecote eller annan grillbit med fettkappa, en gräddig sås eller riven ost i drivor över gratängen tycker jag krävs för att lyfta fram facetterna i vinet. En gräddig fläskfilépasta eller smörstekt kalvfilé med kryddsmör....Du blir icke besviken. Verkligen ett fynd!

Jag var tvungen att konsultera Jancis Robinsons ovärderliga druvlexikon för att förstå tillägget ’Tintorera’ efter ’Garnacha’. Det visar sig då att denna druvsort är en korsning av Garnacha/Grenache med Petit Bouchet (vilken i sin tur är en korsning) som i sitt grundämne går under namnet Alicante Henri Bouschet. Till yttermera visso är den en vida spridd druvsort i Spanien och då framför allt i Castilla-la Mancha, varifrån detta smakprov också kommer.

Det är alltid kul att lära sig något nytt, även om sådana detaljer bara intresserar oss vinnördar. Här handlar det om ett gediget budgetvin med en måltavla som är generöst omfångsrik för den breda publiken? Därmed inte sagt att det är ett dussinvin, utan en bredaxlad och välkomnande smakupplevelse, välgjord i sin stil och med ett användningsområde som täcker in det mesta av kokbokens kött- och vegetariska rätter.

Själv dricker jag det gärna till pizza eller charkuterier, ost och oliver, men har inga problem att låta det följa såväl blodpudding som halstrad råbiff, feta- och örtspäckade lammbiffar, vildsvinskotletter eller läckra schnitzlar på dubbelpanerad, kokt rotselleri. Snyggt presenterat är det dessutom.

Alicante Bouschet, som finns i ett antal genetiska varianter, är känt för sin mörka, violtonade färg och beviset har du här. Andra kännetecken är en uttalat bärig/blommig doft och en smak som är starkt präglad av söt lakrits och en total frånvaro av motsträviga tanniner, utan att vinet för den skull tappar sitt grepp. En extra bonus är det förstås att stoppa in det i en blindprovning och låta vinvännerna gissa sig hesa. Men så elak är du väl inte?