Per Se Volare de Camino 2016

Första gången jag besökte Argentinas vingårdar var 1992. I dag låter det som rena rama stenåldern och på sätt och vis var det också så. Vinnäringen var minst sagt eftersatt där borta, på gott och ont. Till saken hör att det rödvin jag först lärde mig uppskatta till fullo vid slutet av sextiotalet hette Mendoza Tinto och skeppades hit i tankbåt för buteljering av det stora importmonopolet Vin- & Spritcentralen. Kärleken hade alltså redan rotat sig och inte blev landet mindre uppskattat efter min resa. Det som fick mig definitivt på fall var malbecdruvan och odling på hög höjd i en mer eller mindre ökenliknande terräng.

Sedan dess har mycket hänt och i ärlighetens namn ska sägas att jag inte uppskattat allt, främst beroende på en helt onödig inblandning av vaniljsöt, amerikansk vitek och en alltför yppig fruktextraktion. Sådant gillas av jänkarna, den marknad argentinarna först satte kurs på, men med tiden har det överdrivna dämpats och i dag kan du hitta en rad viner av världsklass från Andernas sluttningar.

Ett mäkta imponerande smakprov har du här, sammetslent och välstruket med ljuvliga fruktaromer och den för argentinsk malbec så typiska tonen av nyplockad viol. Det är charmerande och förföriskt med berusande eld i blicken. Kort sagt ett utomordentligt vin till det grillade köttet som är Argentinas paradgren inom gastronomin. Det är förtjusande redan i dag, sju år efter skörd, men jag räds inte att gömma undan det både fem och tio år i mörker och svalka. Men tiden kommer yppigheten att tonas ner. I gengäld växer nyanserna och fram träder en högst elegant tangokavaljer.