Masi Bonacosta Valpolicella 2024

Detta är en valpolicella classico. Rent juridiskt innebär det att druvorna kommer från den centrala och främst belägna delen av vindistriktet Valpolicella, men beteckningen kan i detta fall anses både dubbeltydig och bokstavlig. Detta är nämligen en valpolicella i dess mest klassiska och i mitt tycke förträffliga slag. Här slipper du alla kokta, brända och tröttsamt söta toner av fabrikstorkade druvor, sådant som går under benämningen ripasso och har blivit något av ett skällsord i vinkretsar. Inte för att det är något fel på lufttorkade druvor, utan för att detta har missbrukats å det grövsta.

Istället hittar du alla de kännetecken som en valpolicella strävar efter: en lätt, ljust röd nyans, en frisk fruktig andedräkt med saftiga toner av körsbär, moreller och ett uns björnbär som i smaken förstärks av en svagt skalbitter, aptitretande och matorienterad ton, utan att vinet på något sätt skyltar med torrsträv garvsyra.

Det är lättdrucket, kravlöst och okomplicerat, ändå inte det minsta slätstruket eller karaktärslöst. Tvärtom är det ett vin som välment låter maten spela huvudrollen, oavsett vad du har på gaffeln. Nästan, måste jag kanske säga, eftersom det knappast är det första jag tar till när det gäller rökt, salt eller syrlig mat. Men i övrigt är det ett vin som jag alltid kan dricka och oftast finner högst angenämt, rent ut sagt en skön avkoppling från det tungvrickande som vinprovning tyvärr alltför ofta övergår i. Servera det svalt till allt från pyttipanna, pizza och köttbullar till kyckling, fiskpinnar och grillad fläskkarré. Luta dig bakåt och tänk på att livet ändå är rätt skönt. Inte minst så här års!