pampana-blanca

Pámpana Blanca (ofta kallad Tinto de la Pámpana Blanca) är en ovanlig röd druvsort med ursprung i centrala Spanien, främst i Castilla‑La Mancha och med inslag i Aragón. Trots ordet “blanca” i namnet är det alltså en blå druva; benämningen syftar på att bladens undersidor är ljust vitaktiga av tät behåring, vilket ger ett “vitt” intryck på pámpanan (vinbladet). I odlingssammanhang förekommer även namnen Aragón och Tinto Velasco Peludo.

Sorterelationerna är inte helt okomplicerade. Beroende på källa betraktas Pámpana Blanca som en egen sort, en lokal variant eller som ren synonym till Tinto Velasco. Den regionala ursprungsorganisationen DO Uclés listar uttryckligen Tinto de la Pámpana Blanca som synonym till Tinto Velasco och anger att flera av dessa historiska namn enligt DNA‑analyser är identiska. Samtidigt beskriver andra källor druvan som en möjlig mutation av Tinto Velasco som just kännetecknas av den kraftiga behåringen på bladens undersida. Sammantaget bör man se Pámpana Blanca som nära kopplad till Tinto Velasco, med viss terminologisk överlappning i litteraturen.

Vingårdsmässigt beskrivs druvan som medelsen till sen i mognad och med relativt lång växtcykel, vilket passar varma, torra lägen i La Mancha. Den odlas ofta som traditionellt uppbundna buskstockar (en vaso), gärna på kalkrika jordar, och klarar sig väl i torrodlade miljöer. Några producenter framhåller just kombinationen av torka, kalk och hög höjd som gynnsam för druvans uttryck.

I glaset ger Pámpana Blanca vanligtvis röda viner med en frisk, pigg fruktprofil där röda bär dominerar, ibland med inslag av lakrits, citrus och florala toner; tanninerna är ofta måttliga och syran balanserad. Vinerna kan göras i en lättare, saftig stil men också tåla en kortare fatlagring, ofta på använda franska ekfat, där strukturen rundas av utan att frukten döljs. Det finns även exempel på roséstilar.

Produktionen är liten och huvudsakligen knuten till enstaka projekt som vill lyfta fram minoritära, lokala druvor. Exempel är Bodegas García de Lara (Finca Villalobillos, IGP Castilla), där en monovarietal Pámpana Blanca kommer från torrodlade, kalkrika lägen med sticklingar hämtade från Calatorao i Aragón. Ett annat exempel är Garagewine “La Autóctona”, också ett rent druvvin i mycket begränsad upplaga. Dessa buteljeringar visar på druvans potential både i ren form och som del av den pågående återupptäckten av inhemska sorter i regionen.

Ej att förväxla: Pansa blanca är det katalanska namnet på den vita druvan Xarel·lo, och Pampanuto (Pampanino) är en vit druva från Apulien i Italien – båda helt skilda från den kastilianska, blå Pámpana Blanca.

Som helhet är Pámpana Blanca ett intressant inslag i den spanska druvmångfalden: ett arv från äldre odlingar som nu försiktigt återtas av några få producenter, i linje med regionala satsningar på att dokumentera och bevara lokala sorter.