Mtevandidi

Mtevandidi är en autochton röd druvsort från Guria i västra Georgien. Under synonymerna Akido, Achido och Didmtevana förekommer den i äldre regionala källor; namnet Akido betyder i Guria ungefär “tvåklasig skott” och syftar på ett typiskt växtsätt. Druvan odlas i liten skala men räknas till de traditionella guriska sorterna och nämns av Georgiens National Wine Agency bland regionens kända lokala druvor. I ampelografiska beskrivningar framhålls att den sannolikt är inhemsk i området.

Historiskt var Mtevandidi ofta uppbunden som högvuxen pergola, ett system som drabbades hårt när svampsjukdomar och phylloxera spreds från slutet av 1800‑talet. I början av 1900‑talet återplanterades den på låga spaljéer i bland annat Chokhatauri, Dablatsikhe och Baghdati, vilket gav jämnare utveckling och god produktionsstabilitet. Trots druvans goda kvalitets- och avkastningspotential är den moderna odlingsarealen begränsad, delvis eftersom den vitt spridda Tsolikouri tog plats i västra Georgien. Intresset för att återuppliva sorten har dock ökat under senare år.

Vitikulturellt mognar Mtevandidi sent; i Chokhatauri och Ozurgeti sker skörden vanligen från andra halvan av oktober. Avkastningen betraktas som medelhög, omkring 6–8 ton per hektar. Musten når ofta 20,0–23,5 procent socker med en titrerbar syra runt 8,5–10,0 g/l, parametrar som brukar ge viner med balanserad alkohol och fräschör.

Bären är mörka, tunnskaliga och naturligt söta. Vinerna blir djupt röda med väl avvägd kombination av sötma, syra och aromatik, och de kan utvecklas positivt med några års lagring. I regionen används druvan främst till kvalitativa röda bordsviner, där den fungerar väl i både traditionella lokala uttryck och mer modern vinifiering.

Terroirmässigt är Mtevandidi anpassad till västra Georgiens fuktiga, milda klimat, men kräver noggrann skötsel eftersom oidiumkänslighet kan vara ett problem, särskilt i högre uppbundna lägen. Låg uppbindning och rätt skötsel minskar sjukdomstrycket. Rekommenderade lägen i östra Guria finns kring floderna Supsa och Khevistskali, där mikrozoner som Chokhatauri och Dablatsikhe historiskt gett druvor med god mognad. Sammantaget representerar Mtevandidi ett tydligt regionalt avtryck i Georgiens vinscen: en sällsynt men karaktärsfull druva vars aromatik och struktur uppskattas i flera stilar och som är väl lämpad för lokala odlings- och tillverkningsmetoder.