Montepulciano

Montepulciano är en blå druva med sitt starkaste fäste i Italiens östra inland mot Adriatiska havet. Det är framför allt i Abruzzo och Marche som den odlas mest, och när vinet kommer från Abruzzo är det vanligast att etiketten anger Montepulciano d’Abruzzo. Stilen är ofta medelfyllig till fyllig med djup, mörk färg och tydligt fruktdriven profil. Typiska aromer är plommon, blåbär och björnbär tillsammans med toner av viol, peppar och örter som timjan. I enklare tappningar dominerar saftiga, generösa frukttoner, medan ambitiösare viner kan utveckla mer komplexa nyanser av lakrits, kakao och läder med lagring.

Druvan mognar relativt sent och har tjocka skal, vilket bidrar till den intensiva färgen och ger tanninstruktur som kan variera från mjuk till fast beroende på skördeuttag och vinifiering. Syran är i regel medelhög och ger en balanserad munskänsla utan att upplevas skarp. Montepulciano svarar väl på reducerade skördar och noggrann vingårdsarbete: när avkastningen hålls nere ökar koncentration, aromdjup och struktur markant. Klimatet i Abruzzo präglas av närhet till både Apenninerna och havet, vilket ger stora temperaturskillnader mellan dag och natt – förutsättningar som hjälper druvan att bevara fräschör och aromatik.

I Abruzzo är Montepulciano d’Abruzzo DOC den mest kända beteckningen, med en bred stilpalett från fruktig vardagsstil till mer lagringsdugliga viner. Områdets högsta kvalitetsnivå representeras av Colline Teramane Montepulciano d’Abruzzo DOCG. I Marche är druvan central i Rosso Conero, där den ofta dominerar, och i Rosso Piceno där den vanligtvis blandas med Sangiovese. Montepulciano används också för roséviner under beteckningen Cerasuolo d’Abruzzo, en stil känd för sin körsbärsfärg och intensiva smak av röda bär och granatäpple.

Det är viktigt att skilja druvan Montepulciano från viner som bär namnet på den toskanska staden Montepulciano. Vino Nobile di Montepulciano kommer från Toscana men baseras främst på Sangiovese (lokalt kallad Prugnolo Gentile), inte på druvan Montepulciano. Förväxlingen är vanlig men betecknar alltså olika ursprung och olika druvsammansättningar.

Vinifieringen varierar från ståltank för att bevara frukt och violblommighet, till lagring på stora botti eller barrique för att ge mer krydda, textur och komplexitet. De flesta Montepulciano-viner är som bäst inom några år efter skörd, men välgjorda exemplar kan utvecklas positivt i 5–10 år eller längre, med rundare tanniner och mer tertiära aromer. Utanför Italien förekommer druvan i mindre omfattning i exempelvis varmare delar av Nya världen, där den uppskattas för sin färgintensitet och robusthet, men dess identitet och största bredd förblir förknippad med Adriatiska kustens italienska regioner.