Lagarino bianco

Lagarino bianco är en sällsynt vit druva med ursprung i Trentino-Alto Adige, troligen namngiven efter Lagarina-dalen i den södra delen av regionen. Den var nära att försvinna ur odling men återupplivades genom klon- och fältarbete vid Istituto Agrario di San Michele all’Adige (numera en del av Fondazione Edmund Mach). År 2007 infördes den i Italiens officiella druvregister, och i dag odlas den i liten skala där några få producenter gör varietalviner. Historiskt har druvan ofta förväxlats med den röda Lagrein: medeltida källor nämner en “vit Lagrein”, men DNA-profiler har visat att Lagarino bianco inte har ett direkt släktskap med Lagrein och att vissa äldre referenser sannolikt avsåg Savagnin/Traminer.

Odlingen är koncentrerad till Trentino, särskilt i Val di Cembra och längs Avisio-dalens branta terrasser, med mindre planteringar även i Valsugana kring Pergine Valsugana. I vingården mognar Lagarino bianco tidigt, kan vara kraftväxande och ge höga skördar om den inte hålls tillbaka med vinterbeskärning och grönskörd. Den uppvisar god vinterhärdighet och en relativt god motståndskraft mot mjöldagg och falsk mjöldagg, vilket gör den intressant i ett svalare alpint klimat. Dessa egenskaper, tillsammans med den naturligt höga syran, gör att druvan ofta lämpar sig för mousserande vin och för strama, raka vita viner.

I glaset ger Lagarino bianco vanligen läskande, lätta till medelfylliga viner med markerad syra och citrondrivna aromer; stilen kan beskrivas som ren och återhållen snarare än aromatisk. Den passar därför väl i både torra, stilla tappningar och i mousserande viner enligt både metod ancestrale och metodo classico. Exempel från Trentino är Furlanis “Velato”, ett frizzante på Lagarino bianco med flaskjäsning, samt Alfio Nicolodis “Cimbrus” från Val di Cembra, en metodo classico där druvan används till 100 procent och ges lång lagring på jästfällningen; odlingen sker traditionellt på pergola trentina i höga lägen.

Lokalt kallas druvan bland annat Chegarèl och Sghittarella; i litteraturen förekommer även Bianera och Lagarina Bianca som synonymer. Vissa källor har föreslagit att Lagarino bianco kan vara en naturlig korsning mellan Terlaner och Maor, men det bygger på en preliminär DNA-analys med ett begränsat antal markörer och bör därför ses som en indikation snarare än ett fastslaget ursprung. Sammanfattningsvis är Lagarino bianco en historisk, alpint präglad druva vars moderna renässans bygger på frisk syra, tåliga vingårds­egenskaper och en tydlig regional identitet i Trentino.