bonarda

Bonarda är ett namn som ofta skapar förvirring, eftersom det används för flera olika druvsorter beroende på land och region. Den mest spridda associationen i dag är dock Argentinas ”Bonarda”, som i ampelografisk mening inte är besläktad med de italienska Bonarda-varianterna. DNA-studier har visat att den argentinska druvan motsvarar Douce Noir, även känd som Charbono i Kalifornien och Corbeau i Savojen. I Argentina har den länge varit en av de vanligaste blå druvorna och förekommer såväl som ensam druva som i blandningar.

Argentinsk Bonarda (Douce Noir) trivs i varma, solrika lägen och mognar relativt sent. Druvan ger ofta viner med mörk fruktprofil – plommon, björnbär och blåbär – kompletterat av viol, kryddighet och ibland en lätt örtighet. Syrligheten är vanligtvis frisk medan tanninerna ligger på en medel nivå, vilket gör vinerna tillgängliga i ung ålder. Traditionellt har den använts till fruktiga, lättare vardagsviner jästa i stål eller betong, men de senaste åren har allt fler producenter i Mendoza och San Juan arbetat med lägre skördeuttag, längre extraktion och försiktig fatlagring för att framhäva djup och struktur. Resultatet spänner från slanka, saftiga tappningar till mer koncentrerade, lagringsdugliga viner.

I Italien är begreppet Bonarda mångtydigt. I Lombardiet, framför allt i Oltrepò Pavese, betecknar ”Bonarda” nästan alltid druvan Croatina. Här blir vinerna ofta frizzante (lätt pärlande) och kan vara torra eller med en antydan till sötma. De präglas av mörka bär, körsbär och en pigg syra, med tydligare tanninstruktur än den argentinska motsvarigheten. Croatina används både som ensam druva och i blandningar, och i Emilia-Romagna förekommer den i liknande stilar.

Bonarda Piemontese är en annan, separat druvsort som i dag är relativt sällsynt. Före vinlusens härjningar var den mer utbredd i Piemonte, men nu odlas den främst i små fickor kring Asti och Monferrato. Bonarda Piemontese ger oftast ljusare, aromatiska viner med toner av jordgubbe, körsbär och rosor, en markerad syra och mjuka tanniner. Den används både som finkrydda i blandningar för att ge doftlyft och som druvrent vin i en mer elegant, lätt struktur.

Ytterligare ett källsprång till förväxling är Bonarda Novarese, ett namn som brukar syfta på druvan Uva Rara i norra Piemonte och delar av Lombardiet. Uva Rara ingår ofta i blandningar med Nebbiolo i appellationer som Ghemme och Gattinara, där den bidrar med färg och frukt snarare än tannin.

För den som läser en etikett är geografin därför central. ”Bonarda” från Argentina innebär i praktiken Douce Noir/Charbono; ”Bonarda” från Oltrepò Pavese är nästan alltid Croatina; och i Piemonte kan det handla om Bonarda Piemontese eller Uva Rara (Bonarda Novarese). Att kontrollera producentens uppgifter eller den specifika DOC/DOCG-beteckningen är det säkraste sättet att förstå vilken druva som faktiskt ligger i glaset.