Visste du att Rioja, precis som Provence, har ett historiskt och unikt anseende när det gäller rosévin? Tänkte väl det och här ska du få smaka på ett välkommet nytillskott som väcker livsgnistan lagom till semestern och gör varje måltid till en fest.
Traditionellt var Riojas ’rosado’ långlagrad på amerikanska ekfat, men i dag har man anammat den moderna stilen och fokuserar mer på frukt än fat. Fast fortfarande med ett djup som de flesta andra roséviner saknar. Redan det faktum att denna flaska är buteljerad med naturkork visar att det inte är en dagslända som smakar som att sticka ut tungan genom fönstret. Istället är det ett matvin ’in extenso’, enligt det motto som borde vara alla roséviners mål: att varken vara vitt eller rött, utan ett vin med uttalat egenvärde.
Färgen gör verkligen skäl för beteckningen ’rosado’. Doften är fylld av smultron och jordgubbar, men också med en uppstramande nyans av körsbär och cassis. Den oxidativa vaniljprägel som den historiska riojarosén dominerades av är borta, men du som inte upplevt denna har heller ingen anledning att sakna den. Smaken går i samma tonart med en varm alkohol som mjukar upp syran och bär fram och förlänger både doft och smak.
Summa summarum är det fruktigt hellre än saftigt och matorienterat hellre än läskande. Men missförstå mig inte! Visst kan du låta dig svalkas i klunk efter klunk, men allra bäst smakar det med något tilltugg och det behöver inte vara mer avancerat än chips, jordnötter eller ostbågar.
Får jag ändå föreslå det som bevisar vad jag sagt ovan om att en välgjord rosé är rätt vin att dricka när det vita är för vekt och det röda är för kraftigt? Bläckfisk har blivit trendmat på senare år och så här fick jag den en gång i spanska Sitges:
Halstra små calamares i rikligt med het olivolja. Dra pannan av spisen och lägg i väl mogna, halverade cocktailtomater och fint hackad vitlök. Salta och ta ett tag med svartpepparkvarnen över och servera med surdegsbröd att skopa upp maten med. Lyckan är fullständig, men om du inte gillar bläckfisk går det lika bra med selleri – förlåt, jag menar caesarsallad!