Masi Costasera

Ytterligare två års mognad kan läggas till denna smaksensation, ett stående fynd i min vinlista sedan det först introducerades i Sverige för snart en evighet sedan. En poäng ligger i att Masi gärna ser ett inslag av botrytis, samma ädelröta som förvandlar sauternes till en essens av druvans saft. Denna naturliga process ryms sällan i den kommersiella, snabbtorkande amaroneindustrin, men är en viktig ingrediens i Costaseras karaktär och lagringspotential. Samtidigt är ytterligare lagring inte heller här ett krav: Masi Costasera smakar förträffligt redan i dag, även om magnumflaskan kan sparas liggande mörkt och svalt upp till minst ett decennium.

Doften är klart stiltypisk av naturligt torkade druvor där frukten övergått i russin, utan övertoner eller konstlad knäckighet. Smaken väller fram i en kaskad av strålande, perfekt balanserade nyanser med mjuk värme och lång, kärnfullt sammansatt eftersmak där amaronens bitterljuva nyanser förädlats till perfektion i en djup, komplex och fantasieggande harmoni av korinter, katrinplommon, tobak, cigarrlåda, oregano, timjan, kakao och mycket annat.

När jag för ett antal år sedan gjorde en serie med perfekta vin- och matkombinationer i Allt om Vin serverades Masi Costasera med grillad entrecôte, skuren i skivor, med ugnsbakade potatisklyftor och en småpepprig pytt på spetspaprika, rödlök och semitorkade tomater. Vid sidan om en kräm på vita bönor, smaksatta med äkta, vit tryffelolja (sådan finns numera att köpa från Zeta).

Detta är en fullträff där maten lyfter och understryker amaronens smakprofil och palett. Skälet ligger i att det du har på tallriken bygger på samma grundtoner, samma värme och samma regnbåge av smaker. Säkert har du själv flera idéer på liknande kokkonster? Inspirationen har du här, så fram med korkskruven!