Brunello di Montalcino är en av diamanterna i den italienska vintiaran, ett av de fyra viner som först förärades den högsta kvalitetsstämpeln efter att Italiens vinlag reviderats i grunden på sextiotalet. Det skulle dröja nästan tjugo år innan något vin kvalificerade sig dit och fick pryda etiketten med beteckningen Denominazione di Origine Controllata e Garantita.
I dag är DOCG-vinerna så många att det gått inflation i det hela och vinlagen borde åter reformeras grundligt. För oss som följer det hela står det dock klart att brunellon av i dag, generellt sett, är bättre än någonsin. Skälet till detta är att distriktet tidigare rymde en del katter bland hermelinerna. Dit hör emellertid inte Val di Suga som alltid har hållit vad det lovat och så gör än i dag. Med besked, ska tilläggas!
Den aktuella årgången är lysande, fylld av en klassisk elegans som inte många viner i Italien erbjuder. I dag, när alltför många av världens vinmakare strävar åt samma håll, är det befriande fritt från tillgjordhet och marknadsanpassning. Begreppet 'närodlat' är sällan tillämpligt när jag beskriver vinets kvalitet, men här vill jag sträcka mig ett steg längre och understryka att det är 'härodlat’.
Med det vill jag ha sagt att det är hundraprocentigt druv- och ursprungstypiskt, välgjort och ambitiöst, ärligt och matvänligt. Det är strävt och tufft, inget för otränade vingommar, men med underbar finess och sammansatt elegans där alla ingredienser sitter där de ska. Vill du, så kan du spara det i ett årtionde minst. Fast lika gott är det i dag till all den mat som förtjänar ett komplext rödvin av hög rang.