Vinimportören Vinonista har snabbt gjort sig ett namn när det gäller italienska kvalitetsviner, ett nog så tufft jobb när konkurrenterna hellre satsat på slätstrukna sötsaker av russintorkade druvor. Sådana hittar du inte i Piemonte, det område som Vinonista gjort till sin hemmaplan.
Namnet, Piemonte, kan översättas med ’landet vid bergens fot’ och i det ligger ett klimat som präglas lika mycket av Medelhavets värme som Alpernas kyla. Där de möts skapas på hösten blöta dimmoln som i sin tur sägs ha gett druvsorten Nebbiolo sitt namn. ’Nebbia’ är nämligen det italienska ordet för detta väderfenomen. Möjligen är det en skröna, men faktum är att Nebbiolo är en druvsort som inte tycks nå samma höjd någon annanstans. Åtminstone har inte jag, trots ett halvsekel i vinbranschen, hittat en enda nebbiolo på annat håll som kunnat mäta sig med originalet. Hur det smakar? Ja, det har du ett utmärkt smakprov här:
Låt mig börja med färgen som är ljusare än de flesta rödviner, ändå en gnistrande rubin med högsta briljans. Vackert så det förslår! Doften är mycket druvtypisk, en kombination av bär, garv- och fruktsyra. Den som är poetiskt lagd kan säkert hitta slånbär, vildhallon, röda krusbär och till och med ett uns av rabarberkompott. Trots den inbillade lätthet som synintrycket ger är smaken packad med frukt och bär som med tiden kommer att kompletteras med läder, tjära och tryffel på gammelvins sätt.Kännetecknande är också den syra doften indikerade och som på tunga och tänder ger saftigheten skärpa och stringens. Lägg därtill en eftersmak som rullar vidare och vidare till nästa tugga och nästa klunk.
Till saken hör att få viner är lika framtidsorienterade som barolo och förr var fem, helst tio år legio för att ens kunna lyfta på korken till allt det goda nebbiolodruvan bär i sitt sköte. Så icke i dagens barolo och där har vi nog skälet till dess nutida status. Exaktare tidpunkt för skörden, noggrannare selektion av druvorna, bättre hygien i källarna och framför allt skickligare hantverk och förbättrad teknik har gett nebbioloviner som lika gärna kan drickas i nu- som i framtid. Visst är det både strävt och syrligt, men det är just detta som – mer än alkoholen – skiljer vin från saft och gör kombinationen med mat till en oförglömlig upplevelse. Kanske är det inget för skonkost, men till smakrika rätter, grytor och långkok, till och med vegetariska kokkonster med sammansatt smak, är detta ett vin med pricken över i!